ungefär sådär

En vecka på Gotland gick väldigt snabbt. Lite för snabbt, ärligt talat! Nu är jag och sambo hemma igen, och idag har vi tvättat (minst) två ton, hämtat ut kurslitteratur, tränat, myst, lagat mat. Jag har pratat med underbara V, fina bästis och mina bröder. Puh. Regn. Lite allmän ångest över att vardagen tar vid nu. Jag vet faktiskt inte varför... Jag tycker om terminerna, att gå på föreläsningar, ha mycket fritid även om skolan tar upp rätt mycket. Träffa vänner, fika, börja fundera på julklappar, längta tills julskyltningen. Rutiner, som varierar lite men inte så mycket. Några höjdpunkter och annars lite skönt lunk. 

 

Men det kommer bli förändringar framöver, kanske är det dem som stressar mig? Nästa termin åker sambo på utbyte och idag bestämde vi oss för att flytta till min mysiga lilla etta i Malmö i december. Fast flytten glädjer mig så oerhört mycket! Malmö, igen! Inte för att jag inte tycker om Lund. Men vännerna finns i Malmö. Och allt annat, som inte finns i Lund. Jag har också bestämt mig för, av samma anledningar, att bo där i vår när jag är gräsänka! Bästis bor ca 5 min promenad bort..! Det känns bra. Det känns som den bästa tryggheten jag kan ha, att ha fina vänner omkring mig och möjligheten till att göra så många fler roliga saker. Även ensam. Jag kan se framför mig hur jag tar en dag på Moderna, eller cyklar ner till Västra hamnen för en vårpromenad. Mysiga caféer i kvarteret, ett mycket bättre uteliv på cykelavstånd... Det kommer nog bli riktigt riktigt bra! Men förändringar är alltid förändringar och de skrämmer mig nog alltid lite. Även om jag vet att det kommer att gå bra, kännas bra. Mer än bra! Det är dags nu, att leva. 

 

Jag har tänkt rätt mycket på det där med engagemang också. Innan jag var sjuk var jag politiskt aktiv, och deltog i en mängd olika projekt. Jag brann för så mycket! När sjukdomen kom togs det ifrån mig, jag orkade inte brinna för något. Och under året som har gått sedan jag började min behandling så har jag behövt lägga all tid på mig själv, för att mota bort sjukdomen. Nu när demonerna har släppt mig fri kan jag tycka att livet känns lite tomt. Att jag är lite tråkig, att jag saknar något. Jag saknar att brinna för någonting. Att göra någonting av intresse, att vara engagerad. Så jag tänker fundera ut olika saker jag kan tänka mig att göra och sedan välja ut någon favorit och prova med. Se hur det känns. Om känslan finns kvar. Om det fortfarande är jag. Vi får se!

 

Det känns i alla fall skönt att ha haft en semester! Jag har verkligen kunnat (eller varit tvungen?) att ta det lugnt, i alla fall mentalt. Vi har strosat runt i fantastiska Visby, cyklat längs havet och sett fina solnedgångar ute på bryggan. Ätit stekt strömming med potatismos på fantastiska Bakfickan (ät där om ni åker dit!!!), varit på Glassmagasinet (som har 180 olika glassmaker, gissa om jag var lycklig?!?!), färsk lax tills vi nästan var trötta på det. Mycket pussande, pratande och härlighet helt enkelt. Enkel underbar lycka!