Hur en frisk dag ser ut
Vakna.
Äta god frukost, macka med valfritt påläg, vaniljyoghurt med flingor.
Stort glas proviva blåbär.
Sätta sig och plugga lite.
Kanske gå en liten promenad,
spela badminton med en vän,
fika med någon,
slöa.
Lunch.
Äta tills man är mätt,
precis det man är sugen på
eller bara något vad som helst,
för att man inte har så mycket inspiration
Valfri aktivitet,
så som att fika med en vän,
plugga,
slöa,
etc.
Middag.
Äta tills man är mätt,
ibland något extra gott,
ibland något som legat ett tag i kylen.
Kväll.
Se på TV lite,
läsa lite,
plugga lite,
prata med en vän i telefon,
cykla hem till någon och göra något roligt,
lägga sig tidigt när man känner för det,
ta ett varmt bad,
äta glass och se romantisk film.
Oändliga variationer!
Jag vet att det inte är något självklart för någon som är sjuk.
Som måste hinna tänka igenom dagen sjutusen gånger,
räkna, förbränna, gråta, stänga av.
Vara ensam.
Alltid ensam, oavsett hur många man försöker träffa
för att ändå inte tappa sin mänsklighet.
Men det är faktiskt såhär mina vardagar ser ut nu.
Jag minns inte ens vad jag åt igår,
jag tänker inte på vad jag har ätit idag.
Tänker mer på att jag är hungrig, att det är lite drygt att fixa mat ibland,
på vad jag vill göra efteråt,
om jag har hyfsat med mat hemma i kylen
eller om man måste (ja, MÅSTE, inte vill) gå och handla.
Handlar efter en lista, pustar i kön mot kassan.
Vill minimera tiden i affären,
FÖR ATT DET FINNS SÅ MYCKET ANNAT JAG VILL HINNA MED!
Inte för att maten skrämmer mig.
Det är bara mat.
Jag läser inte på innehållsförteckningar utan tar det jag ska ha.
Jaha, ibland finns det inte mellanmjölk.
Då tar jag väl bara den andra.
Båda två heter ju mjölk och har samma användningsområde.
Det är mycket lättare att leva såhär.
Jag saknar aldrig min tid som sjuk.
Aldrig.
Även om det var jobbigt att låta kroppen blomstra,
och bli som den ville vara,
som den ville se ut, egentligen,
så saknar jag inte tiden som sjuk.
Ingen smalhet i världen är värd allt det smalhetsande jag ständigt levde med!
Att vara smal är inte värt någonting,
när man inte kan leva sitt liv som man vill!