Att andas
Nej, det blev en till tung dag!
Det ligger som ett lock i min hals/mitt hjärta/min mage. Under locket ligger allt det där som är framtid, ovisst, jobbigt att tänka på, minnen jag inte vill minnas. Otäcka saker som jag är rädd för. De har stängts in där.
Men sådana här dagar är locket löst och vissa saker smiter upp i kanterna. Större och farligare än när jag först petade undan dem. Gamla spöken.
Och då blir det svårt att andas djupt, det blir svårt att tänka på något annat än det där spöket som står framför mig, i mig, i mitt huvud. Som blockerar mina tankar och viskar om att det alltid kommer kännas sådär skrämmande som det gör precis då. Det stämmer inte!
För nu sitter jag, efter kör-övning, i soffan med en bit choklad och känner att det här, det kommer gå bra. Det kommer bli krokigt ibland, kanske någon u-sväng, men det kommer jag fixa.
Det kommer bli bra.
Det kommer kännas bra!
Och nu ska jag sova bort lite av ångesten från idag..!