ungefär sådär

Förutom att ha suttit i timmar framför datorn och böckerna smet jag iväg på ett gympapass innan kvällsmaten och åh vad skönt det var! Bara släppa skolan och rensa huvudet lite. Få röra på stela leder och fylla på endorfiner som har räckt hela kvällen. Nu halvligger jag i soffan och äter lite choklad, banne mig ett bra avslut på en produktiv dag!

 

Det finns ingen magisk formel. Om ni inte litar på att mig, att livet är totalt mega superduper mycket bättre som frisk och fri än som ledsen och ätstörd så vet jag faktiskt inte riktigt vad ni ska göra. Jag kan inspirera, men jag kan inte komma med ett underverks-tips på hur. Det är verkligen en sorg för mig att det är så, men jag vill var aärlig: allas vägar ser olika ut! Jag har gått min väg, går fortsatt framåt. Men mitt liv är just mitt liv, med allt vad det innebär, och era liv är era liv. Vi vet bäst själva vad som gör oss glada och lyckliga. Vi vet bäst själva vad som motiverar oss till ett friskt liv. Jag visar mest hur mitt ser ut, försöker förmedla hur olikt det är mitt helvete som sjuk. 

 

Grundkonceptet är ju så förrädiskt enkelt: ät mat. Förhoppningsvis god mat och under en härlig stund, men ibland halvgod mat och på kort tid. Ibland något annat än du är sugen på, ofta anpassat efter vad som är hemma. Ibland bara vanlig mat, ibland lite onyttigare, ibland lite fika och ibland en hel del godis. Ur en fin skål, men ibland den fula för att den andra är smutsig/upptagen. Ibland med den där goda skeden men annars med vilken som. Det är ju trots allt bara porslin och metall som fyller samma funktion. 

 

Det jag aldrig helt förstod som ätstörd var matens funktion och icke-funktion. Mat ska inte påverka vårt känsloliv mer än kanske positivt när det är väldigt gott/mysigt. Men inte mer än så. Enbart brist på mat alltför länge kan få mig att nästan gråta idag, inte att jag behöver äta när jag är hungrig. Det är en lyx att jag bara kan öppna ett skåp eller kylen, så har jag något som jag kan äta när min kropp tjoar efter det. 

 

Visst, man kan tänka efter angående vad man äter. Jag hade önskat att jag åt nästan enbart ekologiska varor (studentbudget...), jag använder inte vispgrädde i maten utan matlagningsgrädde, jag äter inte kilovis med godis varje dag etc. Men det är inte ätstört: det är faktiskt normalt. Att försöka se till att kroppen får i sig alla möjliga nyttigheter. För ofta när jag bara är lite sugen är det lika gott med en skål med yoghurt och flingor som det hade varit med en glass. 

 

Avgörande faktorer ska vara hur gott något är, om man är sugen, om man behöver något stadigare, om man är hungrig osv. Inte kalorier, de där avskyvärda äckliga kalorierna. För allvarligt talat, i tre år åt jag varken lax, avokado eller nötter på grund av kalorier. Nu när jag äter det (bland allt annat!) och får i mig alla nyttigheter så har mitt hår blivit blankt och fint, mina naglar är bättre osv. 

 

Jag har sagt det innan och jag säger det igen: man måste hitta ett sätt att börja lite på sin kropps funktioner igen. Gå inte runt och var kissnödig: gå på toa, sitt inte uppe och var trött: gå och lägg dig, träna inte när du är sjuk: kurera dig, gå inte runt och var hungrig: ät någonting!

 

Detta är verkligen inte ett hån på något sätt, men det är ju sanningen till viss del. Detta visste jag någonstans även som sjuk, men vågade inte känna det. Agera efter det. Och det värsta med att leva med en ätstörning är nog att man på ett plan vet att man handlar helt irrationellt och motarbetar sin egen kropp.