ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Det gick

Publicerad 2013-05-09 21:08:00 i Allmänt,

Det gick att vrida rätt den här dagen. 
Jag måste bara lära mig igen, hur jag får mig själv att må bra.
Just idag var en lång promenad det bästa jag kunde tänka mig. 
Knäna knarrade lite, men sedan slutade de att stöna. 
Det var bara så himla härligt.
Först tände jag av gammal vana en cigarett,
men släckte den snabbt. 
Andades ren härlig luft, fylld av gröna dofter...
Benen travade på och jag insåg att de styrde mig mot dammarna. 
Vatten. 
Jag saknar havet, jag saknar det enormt mycket dagar som denna.
 
Och nu tänkte jag bjuda på lite må-riktigt-bra:bilder
 
 
 
 
 
Nu är benen trötta, jag är lagom pigg i huvudet och det där onda, smärtsamma har gått och lagt sig. 
Tröstar och klappar om lite slutgiltigt med det nya teet jag köpte häromdagen:
 
Så, rabarberkalas för mig.
Och en jättefin torsdagskväll till er alla!

Kommentarer

Postat av: LS*

Publicerad 2013-05-10 09:28:43

Själv saknar jag skog här i kala Skåne... Men dina bilder tyder ändå på lite naturtrevliga promenadstråk: var har du hittat dem? Jag vet också med mig att vissa dagar är det bara promenader som lindrar (inte bara kortsiktigt - och inte destruktivt som all annan ångestdämpning sjukdomen lät mig prova på), men hittar inga tillräckligt harmoniska platser häromkring.
(bor i nordöstra hörnet av Lund: bara villor, företagsparker och vidsträckta, vindpinade åkrar)

Skönt att det fungerade för dig i alla fall, vet så väl hur rastlösheten kan gnaga (och sambon skava, trots att han inte vill!)

Svar: Ja, det inte så mysigt att traska runt och försöka vara harmonisk i en pyttepark eller på stan direkt... Dammarna ligger borta vid mig, det vill säga i det sydvästra hörnet! Det gamla reningsverket som nu har blivit ett naturskyddsområde om jag inte minns fel. Googleade, haha, kolla denna! http://www.lund.se/Naturskolan/Uteklassrum/Reningsverksdammarna/) Det är verkligen fint, men är ju en bit ifrån dig. Åkrar är inget jag tycker om, även om jag är ur-skåning. Det ser så stympat ut?
Tack, den där rastlösheten är förgörande ibland! Och jag tror att vem man än hade bott med hade fått en del av skulden, i alla sin oskyldighet ;)

Stora kramar
ungefaer.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela