ungefär sådär

Fast jag har PMS så hormonerna sprutar så är jag lycklig. Dagen har tillbringats i solen med E, efter att ha ätit frukost och slöat lite hemma med en lite krasslig sambo. Botaniska, strosa längs söta små gator, snacka om ditt och datt. Stöta på fina människor, känna hur solen värmer. 

 

Mitt knä kinkar fortfarande, så det blir stunsiga skor (det är lugnt, har ett par snygga platå så slipper gympaskorna till klänningar..!). Det känns som att lederna inte har hängt med i viktuppgång och aktivitetsupptrappning, för några veckor sedan hade jag ont i fotlederna och nu efter det knäna... Men lite fina promenader och sitta på balkongen är inte heller helt fel! Om det är något jag har tränat på och verkligen lärt mig så är det att ta det lugnt! Och även om jag saknar träningen lite så är det inte hela världen. Jag kan träna sedan, när jag inte har ont någonstans. Och äta glass oavsett!

 

Nu har sambo och jag käkat kvällsmat, ligger lite utslagna i soffan och ska se en film senare. 

 

Igår träffade jag en gammal kär vän, han kom till Lund och jag väntade med en Systemetkasse med öl. Vi satte oss vid domkyrkan, käkade falafel (tack gode gud för Lundafalafel), drack öl och njöt av solnedgången. Flyttade oss i takt med skuggorna, sedan gav vi upp utesittandet, strosade till Candy People, köpte en stor godispåse tillsammans och gick hem hit. Såg en film, satt och rökte ute på balkongen. Pratade, om allt och inget, sådär som man kan göra med en riktigt gammal vän. Vid halv två följde jag honom till busshållsplatsen, gick hem och sjöng tyst för mig själv "tryggare kan ingen vara". Inte för att jag är kristen, men för att jag är extremt mörkrädd. När jag hör den i huvudet är det alltid trygga mamma som sjunger den för mig, sådär som hon kunde nynna på den när jag var liten. Hurm... Innan jag hann bli för uppskrämd här hemma (det var mörk och filmen vi såg var lite obehaglig) kom sambo hem. Älskade fina sambo. Sedan somnade jag tryggt!