ungefär sådär

Jag är en kass bloggerska just nu. Men jag gör så himla mycket hela tiden, det är fantastiskt. Ni vet de där perioderna man känner sig så full av liv? Sprudlande. Vibbrerande. Och nej, jag har inte börjat knarka (om inte mörka elefantkolor räknas?). 

 

Igår kväll var verkligen supermysigt! Först hämta bästis på stationen, inom Systemet och köpa med en liten vinflaska, med vilken vi gick till en bänk på Stortorget och satt i solen. Pratade, skrattade, pratade. Ett berg sushi senare och gratis kaffe (tack till killarna som jobbade!), Candy People för lite proviant inför biobesöket. Filmen fick oss båda lite illamående och förbryllade (Paradise: liebe) men vi skildes åt vid halv elva med mycket kramande. Om jag fick önska en sak så hade det varit att bo närmre bästis. Eller nej, kanske inte om jag bara fick önska en sak. Men ja..!

 

När jag kom hem var sambo på väg mot sängen, jag satte mig på balkongen och rökte (jag har inte slutat). Såg någon av er stjärnhimlen igår? Den var i alla fall fantastisk. Och jag kände all vänskapskärlek inom mig, jag stod där och såg på alla vackra stjärnor. Viskade "du är stark Emma. Du är så jävla stark. Tänk att du lever precis är och nu, just idag!". Jag kände mig så lätt om hjärtat när jag somnade i sambos famn. Lycklig!

 

Idag har varit föreläsningarnas dag, vi skulle egentligen ha gått 8-10, 12-14, 16-18 men sambo och jag stack hem nu innan den sista. Innan det hann vi med en sen lunch ute i solen (falafel+kycklingkebab) och lite strosande längs Lilla Fiskargatan. Det märks att det är vår nu!

 

Strax ska jag börja ta mig mot bussen, ikväll ska jag och A hänga hemma hos henne och ha en riktig sleep-over!!! Sjukt nostalgiskt och helt underbart ;) Jag har packat ner massa godis från igår, en flaska vin, ansiktsmasker och myskläder. Gaaah, vad jag längtar!

 

Imorgon är det lite föreläsningar, mellan 10-12 och 14-16, däremellan meningslöst grupparbete inför det sista seminariet för denna terminen. Tenta nästa fredag..! Men det struntar jag i ett tag till, istället ska jag åka till Malmö och avnjuta gamla goa vänners sällskap och Tex-mex:middag (vad det nu innebär, tacos/burritos?). 

 

Det här livet kunde jag aldrig ha haft innan. Jag har inte haft så mycket roliga saker inplanerade på flera år. Och inte har jag njutit av de få saker jag släpat mig iväg på heller, det var för mycket nojande. Nu kan jag. Nu vill jag. Och det är bra så. Jag behöver inte vara bitter. För det finns kvar, här nu när jag orkar. Det enda jag lovar mig själv är att det kan vara så här för alltid från och med nu.

 

 

För även om jag vägde 25 kg mindre så har jag inte känt mig lika lätt som jag gör nu. Jag orkar ju göra saker. Jag orkar röra min kropp, jag behöver inte ens tänka så mycket innan. Vill jag ta en promenad så gör jag det och njuter av den. Vill jag inte det så stannar jag hemma och njuter av det. Mer och mer frihet, så här kände jag det inte för två månader sedan. Jag tror det var bra för mig att ha influensa en vecka, det var mycket stillasittande:träning där!