ungefär sådär

Och jag kan fortsätta hur långt som helst. 

I alla fall: jag har flyttat in i rummet här i Malmö. Allt är egentligen supermysigt, jag invigde rummet med bästis, en flaska vin och italiensk middag. Drack te och pratade med roomiesar till alldeles för sent. Kunde inte somna, tog en copiklon mylan och däckade med en äcklig eftersmak i munnen. Idag, skola. Sambo. Jag saknar honom jättemycket... Lunch med pappa på Wasabi, lite till skola, lite till sambo, innan jag tillsammans med 6 kg skollitteratur åkte tillbaka till Malmö. Blev uppmött på Triangeln av fina E som hjälpte mig att kånka hem "kalaset". Slänga i mig mellis, läsa lite tidning, sedan gympa på Friskis med bästis. Hem. Köttbullskalas, dvs. hemgjorda köttbullar med potatismos, ärtor, brunsås och rårörda lingon. Paltkoma. Sambo svarar inte. 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här, fortfarande. Jag lever, jag mår väl helt okey. Maten går i alla fall bra. Det finns inte plats för den ångesten nu, inte de tankarna. Mat kan inte uppta en så stor plats i mitt liv, inte nu.

 

Snart är det lite mys-TV:slöande här, försöker umgås med de andra och kommer på mig själv med att skratta med hela magen då och då. 

 

Jag är bara lite ledsen.