ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Måndag, måndag

Publicerad 2013-03-11 21:33:29 i Allmänt,

Härliga måndag!
För trots tentaplugg, istid och svullen mage mår jag bra! 
Ja, optimist-Emma är tillbaka!

Kanske var det de fyrtio minuterna på gymmet? Eller vad det Rättegångsbalken, nyutskriven?
Kanske sambo, som har varit topp-mysig? Extrapriset på clementiner?
 
Jag vet aldrig riktigt varför vissa dagar är bra eller dåliga. Men jag förstår att uppskatta de bra! Så mycket mer än innan, eftersom "bra" verkligen är "bra!!!", som i lycklig, som i lugn, som i stark
 
Det var roligt att vara på gymmet idag, jag känner mig redan starkare i kroppen. Fastare liksom! Och jag orkar sträcka på ig på ett helt annat sätt. Skiter i kcal-räknaren på löpbandet, håller mig till mina åtta minuter i takt efter dagsform (allt mellan 7-12 km/h, haha). 
 
Jag förstår inte riktigt varför man ska skämmas över någonting på ett gym, egentligen. Jag har gymmat mycket i mina dagar som frisk också, även om jag gillar mer "händelserika" aktiviteter, så som bollsporter eller gympapass. 
 
Men det där med gym-skammen: Du är på ett gym. Förhoppningsvis får du vara där (dvs, är medlem/betalt inträde). Skit i att stirra dig blind på de där biffarna som skriker lite vid de fria vikterna. Skit i någon tjej som står på löpbandet konstant under hela tiden du är där. Du är ju där för din skull!? DIN tränings skull. Din kropps skull!
 
Det enda man ska tänka på är att ha på bra musik i lurarna, ha lagom motstånd på maskinerna och känna efter. Känns det bra? Inte? Jo? Tyngre? Ta bort lite?
 
Jag känner mig snygg i träningskläder. Även om magen är lite mjuk, eller som idag, svullen. Skitsamma. Så är det ju för alla ibland? För egentligen är ju gymträning OTROOOOOOLIGT individuell. Finns det något mer individuellt? Jag är bombsäker på att ingen står och kontrollerar hur mycket jag tar i den maskinen, om det står 2 eller 5kg på mina hantlar. Så länge jag inte står och tar i som en galning, med krokig rygg, så kommer nog ingen säga något. Kanske inte ens då, med tanke på att vissa gör så (stackars ryggar!!!).
 
Summa sumarum: skit i de andra! Fokusera på DIN träning, DIN kropp. Gå inte på äs:ens jämförelsetabeller, fokusera på din bra musik och kör så länge det känns bra. Det är helt okey att träna i en kvart. Det är okey att träna i fyrtio minuter, en timme, what ever. Så länge man gör det av rätt anledning och sätter gränserna efter sitt mående. 
 
Sedan är det viktigt att äta ordentligt, före och efter. Låter det inte lite bekant? ;)
 
Och med tanke på gårdagens lunchinlägg, kändes kvällsmaten här hemma lite komisk, hehe:
De där bröden är bra till mycket helt enkelt! Här med kryddig köttfärssås, majs, paprika och toppat med ost, in i ugnen sisådär fem minuter tills osten har smält lite och sedan: MUMS!
 
Nu ska jag verkligen försöka hitta liiiiiiite mer pluggenergi (det känns omöjligt) och sedan småmysa framför TV:n. 
 
Stora stora kramar till er alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela