En glad påsk!
Påskharen har som vanligt slagit på stort!
Ett riktigt Emma-ägg här hemma också!
Sambos lyckoägg fyllt med Anthon Berg-choklad väntar hemma, hihi, tillsammans med de matchande äggkopparna vi fyndade (jag älskar honom!).
Idag är det påskafton alltså. När jag kikade ut i morse såg jag världens minsta påskkärring (i alla fall i min värld), grannarnas lilla tulta fick följa med stora barnen... Varm känsla i magen, lite nostalgi. Jag minns ett gräsligt förkläde jag helst hade velat ha alla dagar och en stor tekittel som godiskorg. Mammas kajal som fräknar, det där hucklet. Haha, det är länge sedan!
Idag har jag försökt plugga, vi har gruppseminarium nästa vecka, men 150 sidor stentorr proposition...eh... Så istället, efter en hög färskpasta med vegetarisk sås och mozzarella (dör den lyckliga matdöden varje gång, mozzarella!!!) traskade jag iväg med storebror till min pappa, hans fru är med i konstrundan.
Kommentarerna haglade, men inte över konsten, nej över mig. "Vad vacker du är!", "åh vad du strålar Emma!", "Herre gud vad du har förändrats". Stelt leende som övergick till att spela Ruzzle med mamma på mobilen. Jag orkar inte det där. Inte av ytligt bekanta. Inte idag.
Så jag gick hem, lyssnade på Ane Brun i det lite grå vädret och njöt av salt havsluft. Fick ett fint sms av sambo, smålog lite hela vägen hem. Stark i kroppen, jag minns när minsta promenad gav mig stickningar och ryck i benen efteråt. Jag har ju förändrats. Jag strålar lite. Men jag vill inte tänka på det nu, bara njuta.
Orden har kommit tillbaka till mitt liv nu, det är skönt. Jag har saknat dem, att kunna tänka klart och sätta ord på känslor. Det är viktigt, i alla fall för mig.
Jag vet att många av er tycker att det här är en jättejobbig högtid. Eller, en av alla jäkla högtider, med tonvis av mat, efterrätter och godis. Jag har känt samma sak! Detta är den första påsken jag inte har oroat mig inför, inser jag nu när jag skriver det här. Inte alls. Mest längtat. Efter rätt saker, det vill säga min familj, god mat, lite choklad, lite sällskapsspel, att traska vid havet, sova hemma hos mamma, läsa en bra bok och ja. Bli lite bortskämd. Få vara lite mindre än vuxen, så som jag ofta känner mig här hemma. Trygg. Älskad. Fin. Bra. Stark. Rolig. Härlig.
Jag vet inte vad ni behöver höra. Men jag vet vad jag själv tyckte om att tänka, inför och under högtider. Med det inte sagt att jag alltid hanterade det bra. Ibland svalt jag, senaste året hetsåt jag. Det är mycket att hantera som ätstörd, med mycket människor och mat omkring sig. Som om det inte är svårt i vanliga fall!!!!
Men, några tanke-tips:
- Du behöver inte bevisa någonting inför familj/släkt. Varken svält eller att äta "bra". Gör det som känns bäst för dig.
- När/om du känner dig trygg och stark, utmana dig.
- När/om du inte känner dig trygg och stark, utmana dig inte för mycket.
- Räkna inte med samma uppmärksamhet/stöd av familj o.d. under högtider, de har mycket annat att tänka på (rent krasst). Våga dock BE om det när det behövs, de finns ju där för dig hela tiden egentligen!
- Om du har problem med hetsätningar, önska dig något annat än godis! Önska dig något annat istället, du behöver inte ha högar av godis framför näsan bara för att det är påsk. Eller bara mindre. Jag tyckte om stycksaker, då visste jag att det räckte med en eller två av dem. Sedan nog!
- Om det är skitjobbigt med lite motion etc, be någon gå med dig på en liten promenad. Det är bra att ha med någon, dels för att det är trevligt men även för att inte gå för fort/långt eller misshandla sin självkänsla med nedsättande tankar. HA TREVLIGT med någon du tycker om istället!!!
- Ingen mat är FARLIG. Men du måste inte äta det DU tycker är jobbigast. Jag äter (fortfarande, suck) inte potatisgratäng så gärna, om det är vispgrädde i. Jag jobbar på det, men jag vill ha en trevlig påskafton. Det finns annat jag kan äta istället, som inte kommer att skapa jobbiga tankar hos mig. Det är okey! Förklara istället för att plåga dig själv!
- Se till att ha roligt. En ÄS tar ifrån dig så mycket, speciellt gemenskap. Försök sitta med och spela något spel, försök sitta och prata med familjen/vännerna/släkten en stund i alla fall. Jag själv var mästare på att häcka ensam på rummet, vilket var exakt lika tråkigt som det låter. Gå hellre ifrån och vila om du blir trött efteråt, men se till att fylla på det sociala kontakt-kontot! Du är inte en sjukdom, du är en människa!
- Markera om någon börjar kommentera/påpeka/sådant där dumt och onödigt. Det är upp till dig om du vill prata om din sjukdom eller ditt utseende, låt inte andra gå över dina gränser för att du är "snäll". Jag vet att det är jobbigt och svårt, men försök. Det är skönt efteråt och människor brukar förstå rätt snabbt!
Med detta hoppas jag att ni har en fiiiiin dag och kväll,
alla härliga fina läsare!
Stora påskkramar
/påskkärringen