ungefär sådär

Kanske därför jag inte har skrivit så mycket. Just nu vill psyket inte riktigt fungera, det vill helst dra ner mig med regnet, ner i avloppsbrunnarna. Jag känner mig lite som en daggmask det försöker slita med sig, på hal asfalt. Men jag håller emot. Jag är stark. Det går. Det går, och det kommer att gå över. 

 

Men just nu måste jag fungera. Igår åkte vi till Helsingör och åt på kvällen, träffade vänner. Jag hör hur mitt skratt ekar men känner inte riktigt att jag rör munnen. Blir lite trött av alla platta ord jag hör min egen röst säga, hör andra säga. Ni vet, sådana dagar man bara är lite trött på att vara människa, är lite trött på mänskligheten överhuvudtaget. 

 

Idag på dagen har jag nästan bara varit inomhus, sett ut på regnet. Druckit kaffe. Lagat lunch. Druckit kaffe. Läst som besatt i Plaths Glaskupan vilket kanske inte var helt genomtänkt en dag som denna. Ikväll ska vi fira sambos mamma hemma hos hans föräldrar, alldeles strax måste jag ge mig iväg mot stationen. Jag ska bara försöka få hjärnan att fungera igen. En vän var här tidigare, vi drack kaffe och läste igenom några av varandras texter. Skönt med lite mänsklig kontakt. Men skönt när han gick igen. Egentligen vill jag bara kura ihop mig under täcket, gå upp när jag ska äta kvällsmat och sedan krypa ner igen. Inte vara, sådär mycket som jag brukar. Helst inte vara med än en kropp. Hjärnan kan läggas av på kudden och sluta burra, lederna bara röra sig på rutin. Lägenheten är en tyst lugn bunker, det enda som hörs är Arcade Fire. Jag minns hur mycket jag brukade lyssna på och älska deras My body is a cage när jag var sjuk. Den är så sann. Förutom att det går att låsa upp buren och använda sin kropp igen, de glömmer nämna det i den låten. Glöm inte det, om ni hör den. Människor är inte gjorda för att vara statiska, varken till kropp eller själ. 

 

Jaha ja. Jag måste bestämma mig för vad jag ska ha på mig. Just nu sitter jag i en fin klänning med pärlhalsband, men det känns alldeles för uppklätt för ikväll. Samtidigt gör det mig lite gladare, att ha något fint på mig. Kläd-terapi? Jag hade en period i åttan, tror jag, där jag bara använda färgstarka kläder, lite hipp som happ. Jag hade läst någon bok där en person klädde sig så, för att känna sig som en påfågel.