ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Sjuk och ensam

Publicerad 2013-07-16 21:15:09 i Allmänt,

Dyster dag!

V har pysslat om mig, vi åt glass igårkväll och såg läbbiga filmen Signs, sov tio timmar igen. Sambos tröja som agerar snuttefilt här hade trasslat in sig runt hela mig, det kändes som att han hade kramat på mig hela natten. Minus kallsvetten. Febern är bättre idag men mitt huvud! Sprängande, äcklig huvudvärk. Det känns som en spänning i hjärnan, om jag böjer mig för snabbt (dvs normalsnabbt) eller bara rör mig lite känns det som att någon trycker in långa nålar i bakhuvudet på mig. Arga onda blixtar. Buhu. 
 
Och nu är V på jobbet, jag är hemma och blev riktigt ledsen när jag insåg att klockan var nästan åtta och varken sambo eller mamma hade hört av sig idag... Den där övergivna känslan, är jag för långt bort för att de ska bry sig? Självömkan. Stackars Emma. Ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, buhu. Ville inte SMSa A heller, hon hade oroat ihjäl sig och antagligen åkt hit direkt, enda från Oslo... Så okey. Det finns många som bryr sig. 
 
Och givetvis visade det sig att sambo hade försökt ringa mig så fort han kom hem från jobbet, försenad med tåget. Även om min idiot-mobil inte hade kunnat ta emot samtalet (???). Och ett SMS från mamma trillade in. Efter en timmes skype:ande med sambo, där jag först bröt samman och grät, sedan dränkte huvudet i kallt vatten och blev glad igen. För även om min huvudvärk är påfrestande som fan, även om jag fortfarande har feber så är livet fint. Det finns underbara människor som verkligen tycker om mig. Jag är aldrig ensam, även om jag känner mig det ibland. Speciellt långt bort och sjuk. Det är verkligen jobbigt! Men jag vet ju av erfarenhet att allt jobbigt jag har gått igenom har lärt mig mycket. Så kommer det vara även med detta. Även om det är en klen tröst när huvudet dunkar av att gå till toaletten... Så är det sant! Och när V kommer hem ska vi se fim (igen!!! Wie!), sova i dubbelsängen och prata tills vi somnar. Om nio dagar är sambo här (jaaaaaa!!!!) och ja. Allt annat är bra. Imorgon är nog en bättre dag. 
 
Hoppas ni alla mår bra och har haft en fin sommardag där ute! 
Stora kramar från sjukstugan!

Kommentarer

Postat av: Cecilia

Publicerad 2013-07-22 07:44:41

Sv: Tack snälla du. Kram!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela