ungefär sådär

Helst slut efter ett hårt arbetspass, Langesund har verkligen överbefolkats nu inför alla konserter som är här! Sedan kommer alla Oslobor ut till sina hytter, så det är mycket att göra från det man kommer tills man går. Men det är roligt. Jag har väldigt bra chefer och medarbetare, så vi har roligt (för det mesta). 

 

Idag har jag råkat ut för så mycket matprat! Först E här hemma, som pratade om konstiga dieter, hur hennes pappa säger att man inte ska äta kolhydrater alls (jag är SÅ trött på LCHF:are som ska frälsa oss andra välmående stackare!), sedan om dumma dieter: "så skulle man bara äta en halv grape-frukt med kaffe till frukost, sedan abra sallad resten av dagen!". För mycket. Det provocerade mig tillslut, jag satt för fasiken och åt lunch! Så jag klippte av lite, avfärdade allt med "jag hatar allt sådant där med dieter och skit, det förstör bara människors liv. Ät det du är sugen på men tänk lite vettigt, så mår man superbra!". 

 

Sedan jobbet. Fina fina I som inte vill smaka det nybakade focaccian (jag får alltid en stor hörnbit, alltså ÅH vad det är gott med en klick smör!!!). "Jeg må icke småspise varendeste dag", suckade hon bara och såg ledsen ut. "Men I, en liten bit bröd? Jag och V äter minst fem bitar varje pass!". I fnissar lite, tar brödbiten och mumsar. Sedan ser hon på mig och säger "men du och V, ni spiser ju hela tiden!!!" nästan lite anklagande. "Varför syns det inget på er?". Hurm. I är lite mullig, men supersöt. Och jag. Jag är ju ett matvrak. Typ. På ett bra sätt. Likadant med V. Två naturligt smala tjejer som gillar träning men älskar choklad. Ungefär. Vi kan nästan klocka vårt blodsocker, efter ca 3-4 h ses vi alltid vid kylen om vi är hemma. Och finns det något särskilt gott kan man göra lite plats för det. Så får man eventuellt bara vila lite efteråt. 

 

Dessutom känner jag av att jag har så mycket mer muskler nu än i julas! Det suger energi! Sedan tror jag bara att jag behöver äta lite mer än en del andra tjejer. Det är rätt individuellt, tror jag, utifrån livsstil, gener etc. Så, än en gång: lita på dig själv och lyssna inte på vad "andra" säger att du ska/inte ska äta. Lyssna på dig, din kropp, våga känn efter och lär känna dina hunger/mättnad-signaler igen! Det värsta som kan hända är att du blir lite för mätt några gånger, och ärligt talat: det är inte så hemskt nu längre. Inte när ångesten släpper taget om en.