ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

När sambo kom på besök

Publicerad 2013-07-28 19:24:47 i Allmänt,

Jag har haft världens bästa helg!
 
Tänk er en älskling, en stor sol, ett blått hav, flera sköna dopp i 20+gradigt vatten.
God mat, mumsbitar, och många kramar och pussar.
 

Ja, sambo har varit på besök. Efter att ha räknat ned i flera veckor var han plötsligt här och den känslan. Så mäktig om än lite övernaturlig! Som jag hade längtat! Och så fint vi hade det! Jag är så kär. 
 
Och så FORT tiden gick... Imorse vinkade jag av honom vid bussen, gick hem långsamt och grät lite fast jag hade lovat mig själv att inte göra det. Det är trots allt bara tre veckor kvar här, jag tänker njuta av vänskapen med V, alla andra fina människor, naturen, och allt annat jag tycker om med Langesund-sommaren! 
 
Men just nu är jag jättetrött, det blir alltid så när jag har spänt mig inför någonting jobbigt (att sambo skulle åka...). Jobbade till fem, sedan har jag degat ihop här hemma. Lagat spagetti och köttfärssås, mest för att ha något att koncentrera mig på. Snart kommer V hem, vi ska baka kladdkaka och se på film. Eller, hon ska baka kladdkaka till mig som lite comfort-food, det är så skönt att ha en fin vän när man känner sig lite nere! Eller, nere och nere. Jag är så tacksam över att jag har min älskade sambo. Över vårt förhållande, att det är så starkt och sunt. Hur bra allting har blivit. Dessutom har vi bokat en semester på Gotland tillsammans en vecka efter att jag kommer hem (hemma i Lund sent den 20:e augusti!), så jag har mycket att längta efter! 
 
Det bor en liten ätstörd tjej här. Det har visat sig mer och mer, i beteende och pratet kring mat. En liten tonfisk-i-vatten:burk till frukost, ett paket kakor och mycket ångest till lunch... Mycket smutskastning av mina älskade kolhydrater. Det gör ont att se. Man måste stänga av lite. Och jag är ännu mer tacksam över att V är lika matglad som jag är, våra pannkaksmiddagar och rätt ofta förekommande glass-film-kvällar är små guldklimpar i min vardag här. Om det inte hade varit för dem hade jag nog gått ner rätt mycket i vikt, det är JOBBIGT att springa runt många timmar om dagen i över 30-graders värme! Kroppen ropar ofta på lite snabb energi och vi lever fortsatt i en bra symbios. Den talar om vad den behöver och jag försöker ge den det. I gengäld ser den till att orka värme, stress, långa arbetsdagar och en härlig fritid. Bra byte, må jag säga. Trots att maten är sjukt dyr här!!! Visste ni att potatis kostar 29kr/kg här? Och då är det basic-potatis! Och lök 25kr/kg??? Som tur är kan vi alla leva gott och väl på vår tips (dricks)! Jag försöker verkligen bli lite bättre på att laga ordentlig mat igen och göra matlådor. Senaste veckan, innan sambo kom, har jag mest levt på restaurangens foccacia, pannkakor och gröt. Lite ensidigt kanske ;) Men samtidigt, när har jag egentligen fått bo själv hemifrån och klara maten som frisk? Jag har aldrig köpt hem en pizza själv som frisk, det kanske är dags att göra det när jag har kommit hem! Det skönaste var att dricka en kall öl med sambo, att göra stora lyxiga frukostar och dricka lite drinkar. Till och med de lätta tvången kring samma-frukost:grejen har släppt, allting har bara känts så skönt fritt och mysigt. Jag tror verkligen att det var de sista stegen jag behövde ta nu när jag åkte hit, att se de där sköna "vanorna" hemifrån och göra annorlunda. Våga göra annorlunda. Skaffa andra vanor. Bryta dem. Testa annat. Göra det man är sugen på. Njuta!
 
Jag saknar bloggen, jag saknar att ha lite hemma-vardag!
Jag ska försöka rycka upp mig lite!
Ställ gärna frågor.
 
Stora kramar till er alla!

Kommentarer

Postat av: F

Publicerad 2013-07-29 13:33:28

Wow Emma! Jag blir så imponerad. Du har kommit så lång och du är så KLOK.
Du inspirerar mig, du är min förebild och jag har verkligen längtat efter det här inlägget. Tack <3

Har dessutom en fråga. Hur lång tid tog det för dig innan du blev av med "jag måste vara smal"-hetsen?
Jag är i en period där jag äter helt ok, jag ger kroppen för det mesta det den behöver och min fysiska hälsa har blivit betydligt bättre.
Men ändå så står jag här och tror att jag "bara jag får vara smal" så klarar jag det mesta. Kan inte riktigt släppa kontrollen över kroppsuppfattningen.
Hur handskades du med det?

Hoppas min fråga är begriplig. Ta hand om dig och tack igen. Kram!

Postat av: Marja

Publicerad 2013-07-29 14:37:45

Vad underbart det låter! Sådana härliga dagar du måste haft! Grattis till den stora förändringen dessutom, starkt kämpat :)

Postat av: En flicka som är stark

Publicerad 2013-07-30 16:49:17

Så himla härligt att läsa!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela