ungefär sådär

Åh vad jag mår bra!

Hemma med sambo igen, efter gårdagens och dagens äventyr: lite bakfull men mest bara lycklig! 

 

Igårkväll var det först Tutankhamun-utställningen och för er som har möjlighet att ta er till Malmö Mässan och se den: gör det! Jag och sambo var där i nästan tre timmar! Efter det, en sväng på Emporia (puhh..) för att äta lunch (kebabrulle), fika (espresso house mudcake) och strosa! Två timmar senare var det dags att fylla på lite energi igen: yoghurtglass med valfri topping? Jag kan säga att min "glass" var 70% godis-topping och 30% yoghurtglass... Mycket gott alltså! 

 

Senare tog vi tåget tillbaka, jag hoppade av i Malmö och tog mig hem till min fina vän. Lagade mat med hennes storasyster (som också är helt underbar, gah!) och drack vin. Doppade popcorn i choklad till efterrätt, hahha, testa! Sådär gott, ren choklad är ju bäst. Men som en kul variant?

 

Sedan utgång, och det var så kul! Vi dansade hela natten, vid halv fyra var vi hemma och däckade i sängen. Låg och pratade, för att sedan vakna runt elva i "morse". Fixa lite frukost, snacka, sitta framför TV:n och dega. Lovely! Efter det strosade jag hem till bästis och drack en utdragen kopp kaffe över lite snickesnack, en kram senare kom jag hem till nästa kompis för mack-lunch och sedan strosa lite på stan för att sluta på Konsthallen. Fnissade lite åt den urdåliga utställningen (enligt mig!). Pratade. Tog tåget hem och gick hem från stationen. Solen sken i ansiktet och benen rörde sig snabbare när jag tänkte på sambo som var där hemma... <3

 

Hemma, kramas, mysa. Bakade en kladdkaka som blev som en sockerkaka. Besvikelse. Badade tillsammans och försökte gå en promenad men vände efter en minut. Så fort solen går ner är det total istid!!!

 

Nu ska vi värma på resterna av lasagnen, sedan är det hemmagjord mangoglass som vankas framför en film i soffan... Kan man ha det bättre?

 

Imorgon bär det av hemåt föräldrarna, först en lunch med pappa och släkten på den sidan, sedan hem till älskade mami och mysa hela eftermiddagen/kvällen. Längtar rätt mycket, inte efter födelsedagspresenterna just (okey, lite) men mest efter att få krama om hela min familj. 

 

Kort sagt: livet är väldigt, väldigt bra just nu!

Så fort jag kan peta bort ångesten helt och bara leva i nuet så är jag lycklig.

Inte lycklig som i att livet är helt perfekt hela tiden. 

Men trygg i mig själv. Säker på mig själv. Säker på att jag, just jag, Emma, kommer leva ett långt och bra liv. 

För jag är färdig med ätstörningen. 

Såret efter den har inte läkt än, det kommer ta tid. 

MEn jag har tid att vänta ut den. 

Jobba vidare och låta det läka ut.

Sminka över ärret lite och bara vara Emma. 

Fast en starkare och tryggare Emma än jag någonsin varit, frisk som sjuk.