Mer läsar-frågor!
Efter att ha slöat i soffan med sambo efter lasagne-succéen och lite Antikrundan kör jag nästa frågeomgång:
"hej fina du, blir så impad och peppad av din kamp! Jag är själv inne i samma veva, har levt med en ätstörning nu i 6-7 år och kan inte ta mig ur.. jag skulle vilja ha lite hjälp, hur ser dit matschema ut, jag har så svårt att uppskatta vad som är normalt och inte.. Hur har du jobbat med din självkänsla har du några bra självhlälps knep? Hur ser en vanlig mat-dag ut för dig? kan du äta utav allt nu och hur gjorde du för att lyckas.. vem gav dig utmaningar och hur kunde de se ut? hur ofta gjorde du dem för att det skulle släppa? har du tips på mellanmål, tänker du mkt på propetioner mellan protein, fett och kolhydrater i dina mål att det ska bli rätt mängd osv.. förlåt för alla frågor men känner mig så förvirrad och ensam vet inte vart jag ska vända mig! kram"
Hej fina du!
Tack, vad roligt att höra att jag inspirerar! Det är det bästa jag vet att få höra här på bloggen och något av det jag är absolut stoltast över att veta: att det finns fina människor där ute som kan hitta något bra här på min blogg.
Okey, många frågor! Jag kör uppifrån och ner :)
- Jag äter inte efter något matschema längre, det har jag inte gjort egentligen någon gång mer än när jag har varit inlagd på slutenvården på St Lars! Men jag äter i stort sett Frukost - Lunch - Mellanmål - Kvällsmat - Kvällsmellis, och vissa dagar även mellanmål på förmiddagen, beroende på hur sent jag äter lunch.
Jag vet aldrig om jag ska skriva ut mat-dagar eller inte, men jag är faktiskt säker på att jag äter normalt och en kost som passar mig väldigt bra. Dock varierar det från dag till dag, vissa dagar äter jag mer och vissa mindre. Jag försöker, kort sagt, följa min kropps signaler och anpassa dem lite efter "livet".
Idag har jag ätit:
Frukost - En ugnsbakad ljus fralla med smör, ost och skinka + en skål havregrynsgröt (1dl gryn) med vaniljyoghurt, mjölk och hackat fikon, 1/2 rivet äpple och hackade dadlar. Till det drack jag proviva mango, kaffe och ett glas vatten.
Då jag var i skolan på förmiddagen blev det inget mellanmål då, utan lunch vid halv ett. Då åt jag 1 dl kokt ris, en stor kycklingfilé stekt med grönsaker i smör, och gjorde en sås med bottenredning och mjölk. Till det drack jag vatten, och åt en apelsin till efterrätt.
När jag kom hem vid fyra var jag jättehungrig, så då åt jag två mackor med smör, ost och skinka.
Ikväll lagade jag och sambo lasagne, då åt jag först en rätt stor portion och sedan en till liten snutt, bara för att det var så gott! Till det drack jag vatten, jag gillar inte att dricka mjölk..!
Efter det var det soff-time, 2 clementiner och ca 150g lösgodis (mestadels choklad) slank ner!
Då har jag traskat runt lite mellan bussar och varit och handlat, så därför blev jag nog lite sötsugen nu på kvällen! Men jag kan fika lite närsom, ibland äta några godisbitar efter lunch eller frukost för den delen ;) Jag tror att så länge jag äter lite av det jag är sugen på så mår jag som bäst: hittills har det visat sig stämma!
Sedan försöker jag ha tallriksmodellen i bakhuvudet, då jag trivs bra med den och slipper fundera så mycket. Jag ser alltid till att äta kolhydrater i en normal mängd (minskar hetssug!!!), protien i form av kött/fågel/fisk/bönor och fett i form av smör/creme fraise/matlagningsgrädde/fullfetyoghurt etc. Lightprodukter sätter bara käppar i hjulet för mig, jag mår mycket bättre av mer fett, haha ;)
Jag har inte jobbat så mycket med min självkänsla, men såklart pratat mycket om det. Jag behöver stressa ner och ta hand om mig själv, inte bara om andra... Så det tränar jag på, varje dag! Och att verkligen både tänka och känna att det är inte mitt fel om någon annan är på dåligt humör. Allas humör kretsar inte kring/beror på mitt eget uppförande, det är en rent egocentrisk tanke egentligen!
Jag går i öppenvård på St Lars, och började den behandlingen i slutet på sommaren. Det har varit underbart, min behandlare är värd nobelpriset. Minst. Mitt tips till dig är verkligen att söka hjälp, det finns väldigt kunniga och duktiga behandlare specialiserade på ätstörningar. Jag tror att det är otroligt mycket jobbigare att klara allting själv, lägg undan stoltheten och låt det gå snabbare med någon vid din sida som ser, berömmer och tröstar. Det har i alla fall varit det bästa jag har gjort för mig själv, det där samtalet till St Lars och allt det har fört med sig!
Att lära sig äta av allt.... Jag varlivrädd i fyra år. För allt. I stort sett. Egentligen var jag nog mest rädd för livet, därav detta sjuka kontrollbehov och självspäkande. Det har varit en låååång väg tillbaka...
Mitt bästa tips är faktiskt att lägga upp rimliga mål och utmaningar för en kort tid framöver, jag har haft veckoutmaningar tex. Sedan genomföra, utvärdera och känna efter. Sedan repetera. Tills det förlorar det där uppförstorade varningstecknet, som egentligen är helt orimligt!
Det finns hundratals exempel, men jag minns ett särskilt väl: PASTA!
Min mest älskade matbeståndsdel som frisk. Missbrukats och utvisats. Men jag gav mig fan på att klara det. Äta lagom och behålla, träna träna.
Jag minns att jag och sambo mätte upp sjuttio gram pasta (numera äter jag mer!) och motsvarande "kalorivärde" i potatis (som var det första jag lärde mig äta igen av mer kolhydratstäta livsmedel). Vi kokte både och och så fick jag titta, känna, tänka. Vågade inte. Åt potatisen och grät lite. Nästa kväll, samma sak. Potatis, igen. Tredje gången var jag förbannad. På sjukdomen. Tog pastan. Tyckte det såg så himla lite ut, så ovärt! Mest till minst, var mitt sjuka motto. Men det lade sig så fint i magen. Och jag mådde så bra. Och hetssuget var som bortblåst den kvällen. Så jag blev kär i pasta igen. Även om det kan uppfattas som lite "menlöst" så är det en underbar matvara enligt mig: billigt, lättlagat, gott och väldigt användbart!
Mellanmål? Jag försöker äta något mättande om jag är hungrig, om jag bara är sugen tar jag hellre en fika! Men allt mellan en macka(en skål havregrynsgröt/en kardemummabulle/lite choklad/frukt etc!
Det är viktigt att hitta sina egna signaler igen och det kan ta tid. Det är först den senaste månaden jag verkligen har hittat mina egna och lärt mig att lita på dem. Som tack är jag viktstabil och kroppen är superduper nöjd!
FÖR att hitta de där signalerna igen behövs ofta ett bra matschema och det tycker jag inte att jag ska skriva ihop åt dig: det finns personer som är specialister på dem! Jag vill ändå understryka att du är den största specialisten i sammanhanget, eftersom det är din kropp som vet vad den behöver! Dietister kan säga en sak, en behandlare något annat och en kostrådgivare en tredje: din kropp har sina behov i alla fall! Hitta din väg.
Lästips är, som vanligt, Mattillåtet, en bok jag tycker att ALLA människor som funderar kring kost och kalorier borde ha hemma!
Hoppas du fick svar på några av dina frågor och att du kan få ut något av mina svar!
Nu ska jag krypa ner i sängen hos en något purken negligerad sambo, ville så gärna svara på dina frågor först ;)
Stor kram och STORT lycka till!