ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Läsar-frågor!

Publicerad 2013-01-21 20:56:56 i Allmänt,

Jag har fått lite fler härliga frågor!
 
"Tack för att du tog dig tid till att svara :) lite jag funderar över bara, när du säger att du inte äter efter något matschema å inte gjorde det innan heller, hur visste du då att du fick i dig ordentligt som du behövde för att gå upp osv, har du ändrat om kosten/mängden nu när du kommit upp i ett högre bmi? har du tex mindre mellanmål osv äter du alltid kvällsmål nu också, ja helt enkelt är det skillnad från nu sen då du behövde gå upp i vikt.. 1 dl ris låter tex väldigt lite, det normala jag har hört at tman bör få i sig är upp till 2-2 1/2 dl kokt ris/gryn, 3-4 potatisar osv.. fikar du alltid något sött som mellanmål nu på eftermiddagen eller är det olika kan du ta ett mellanmål typ macka å sen efter nån timme ta en bulle ute på ett fik med en kompis.. ? alltså två mellanmål efter varandra? kram"
 

Hej igen fina du!
Jag tror visst jag svarade lite slarvigt! Och det är bra att du frågar vidare, jag ska förtydliga.
Jag vet hur otroligt rädd man är vid en viktuppgång: been there, done that! Jag ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt tydlig, jag vet att man nästan aldrig kan vara det inom ÄS-världen! Jag brukade bli galen över bloggare som inte skrev exakta siffror, ingredienser etc. (även om jag inte tänker göra det här!)
 
För mig var räknandet det värsta. Räkna plus, minus, planera planera planera. Kompensera. Men jag visste också väldigt väl vad min kropp egentligen behövde. Innerst inne kom jag också ihåg mycket mer än jag intalat mig om hur en normal portion sett ut för mig som frisk. Det ploppade upp mer och mer, ju längre tid jag hade ätit bättre. Jag tror att det är lite som att cykla: man glömmer inte helt, men man kan vara lite seg i starten. Behöva pumpa däcken och avrosta kedjan innan man är redo att minnas sitt liv som frisk. 
 
Jag räknade i början. Det är jag helt ärlig med, jag räknade och räknade. Men såg till att hamna på plus, ja jag såg till att hamna på över 2000 kcal nästan varje dag. Måttade fortfarande upp rätt mycket, dl-mått och matvåg användes flitigt. Det var hemskt plågsamt i början. Men jag bet ihop och fortsatte lägga pussel med kalorierna. På så sätt kände jag att jag hade kontroll, även om jag nu styrde mot ett nytt mål: viktuppgång!
 
Men jag köper inte riktigt "räkna för att se att det inte blir för lite"-grejen egentligen. Det var nämligen min ursäkt för att jag inte vågade sluta räkna. Däremot tror jag att det kan vara en bra grej, som det faktiskt var för mig i början, för att våga börja gå upp i vikt men ändå inte bryta helt av med ätstörningen. Jag tror inte att jag hade gått upp i vikt lika snabbt om jag inte hade fått kontrollera allt ett tag till, snarare fått panik och ätit alldeles för lite för att "vara på den säkra sidan". Dvs, sjukdomens sida. 
 
Jag lade upp ett nytt schema istället. Återigen i sifferform, med noggranna kalkyler. Lite minus för promenad till och från skolan etc. En liten lucka på kvällen, där jag kunde äta något extra beroende på hur mycket jag hade rört mig under dagen. 
 
Som ni hör var jag vääääldigt väldigt sjuk även då!

Jag har ätit efter matscheman tidigare, eller rättare sagt blivit tvingad till det. Därför är jag nog lite smått allergisk mot det. Likadant med näringsdrycker. Jag bestämde mig för att klara det i alla fall. Dock mindes jag hur jag ätit under slutenvården på St Lars och kanske hade jag det lite som måttstock också, för att våga äta macka och gröt på morgonen, dricka juice som jag var jätterädd för, lagad lunch osv. Men matschemat jag fick med hem från St Lars öppenvård sög enligt mig. Det var dassiga bilder, konstiga maträtter (OBS enligt mitt tycke och smak, bara bra om de fungerar för någon!). Så jag beslöt mig för att lita på mig själv, på sambo och mamma. Typ. Ett av mina första mål var att börja äta samma mat som sambo på kvällarna. När jag hade gjort det två gånger ville jag göra det varje kväll. Sedan fortsatte det. 
 
Jag åt, i början, frukost-mellanmål-lunch-mellanmål-middag-kvällsmål, men det gör jag inte nu. Nu äter jag helt fritt, dvs när kroppen är hungrig eller sugen. Och jag är viktstabil, jag vägde mig idag och vägde samma som för två veckor sedan. Det fungerar! 
 
Jag äter inte mindre nu än i början, nä jag äter faktiskt mer. Men det var liksom en upptrappning mot normalportioner hela tiden och utöver det fika-träning, efterrrätter och så. 
 
Angående portion på ris: jag menade 1dl okokt ris! Vilket ger nästan 3 dl kokt ;) Så det är inte lite. Det är normalt. Oftast äter jag kanske 3/4 dl ris, jag tycker om att ha mycket annat till istället. Jag känner av vad som är lagom/inte lagom nu på ett helt annat sätt. Kolhydrater till alla mål är givet. Tack vare dem slutade jag hetsäta. På min gravsten ska jag nog ha lite ris, pasta, gryn och potatis inristat som ett tack och en hyllning ;)
 
Mellanmålen: Jag äter när jag är hungrig eller sugen. Alltså innebär det vissa dagar två mellanmål, absolut. Vissa dagar småäter jag lite (aja baja) och vissa dagar är jag mindre sugen/hungrig. Det jämnar ut sig helt enkelt! Jag äter inte alltid sötsaker på eftermiddagen, men jag brukar göra det för det är nog den stunden på dagen jag njuter mest av det (eller möjligtvis kvällen!) och det ger mig energi till att orka resten av dagen! Jag tror att du själv kan känna de där olika signalerna: vissa dagar är man helt enkelt hungrigare än andra! Och jag har slutat ifrågasätta varför, biter ihop lite och ser till att peta i mig lite till, oavsett om det är jobbigt eller inte just den dagen. Mitt fysiska mående är viktigt att prioritera över mitt psykiska, för det fysiska är en av grundstenarna för att jag ska må bra psykiskt. Det går inte ihop annars: korthuset rasar!
 
Var inte rädd för mat, situationer eller sötsaker!
De hoppar inte upp och biter dig.

De ligger snällt där de är och DU bestämmer, DU känner efter om du vill eller inte!
Ibland tar jag en kaka fast jag inte är jättesugen, men då är det mer en social grej. 
Så länge jag gör det av rätt anledning, blir jag inte så stressad längre. 
Så länge jag är med på noterna och känslorna är där, med mig!
 
Lycka till nu och fråga på om det finns fler frågetecken även efter detta eller angående andra saker!!!

Kommentarer

Postat av: Caroline

Publicerad 2013-01-21 21:17:02

Vilket fantastiskt inlägg Emma!! Du är klok som en bok och dina framsteg ger massa inspiration. Tack underbara du.

Stor kram

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-01-23 20:50:46

Tack! Dina svar är så kookabich bra! Man blir peppad till ett normalt liv igen utan regler å måsten dieter å kosthållningar å tider å allt därtill. . Det mörks att du ändrat spår! Mot livet :) men en sak.. när du var i farten med att gå upp i vikt, var du mer noga ned hur mkt och hur ofta du åt, jag själv behöver gå upp i vikt för att må bra.. och går jag då på känslan så blir eet inte mkt mat å mer sällan aldrig sugen på sött osv du vet säker vad jag menar. . Har du några tips hur du gjorde tills du var upoe i din vikt å hur vet du att du är uppe i rätt vikt nu !? Slutar kroppen att öka i hikt eller måste man skälv regkera det med hjälp av maten? Ta hand om dig kramar

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela