Läsar-fråga!
"Hej emma!
Tittar in här då och då. Känner att du är en såndär klok människa man önskade att man hade som vän.
Jag har ett förflutet som bulimiker/ästörd men även tendens till att dra på mig en prestationskofta vilket leder till att jag blir helt knäckt av för mycket saker som sker på samma gång. Ändå sätter jag mig själv i den sitsen. Jag bollar 4 jobb just nu, samtidigt som jag försöker få bukt med de sista bitarna av mat-problemen. Men jag blir snarare kontra-produktiv. För jag har börjat känna lättnad över en låg vikt, ångest vid för stort matintag. Kontrollen har börjat göra sig påmind ( shapemeup appen används flitigt) och jag skäms och blir rädd. Vill inte hamna i ätstörningens klor igen. Men jag har alltid haft känslan av att vara ensam, jag har pojkvän, lätt att skaffa nya vänner. Men jag dras inte till att vara social, jag känner mig mest trött hela tiden. Trött på typ allt o alla. ( fast det syns ju inte, då alla tar mig för en trygg, glad och social tjej. ) Mina bulimiska problem är inte lika framträdande, det har hänt att jag haft återfall som en liten hetsätning i samband med menstrutionen, eller att jag ätit för lite, kräkts då. Men inte så påtagligt ofta att jag känner mig "sjuk". däremot känner jag mig inte "frisk" för jag har min kontroll och den vikt jag ansett som "låg o bra", men jag står o stampar för jag kommer ju inte framåt. Snarare har jag sen flytten i september, utvecklat ett mer destruktivt förhållande till maten. Jag kan äta allt, men helst nyttigt, vilket oftast det alltid blir. Spontanfika & godis mitt i veckan ger mig ångest och tankar som "fan va onödigt"....
Jag tror jag är fortfarande "sjuk" men ändå mer frisk än någonsin. Det som är mest kritiskt just nu, är att ingen vet, vad jag handskas med. Alla ästörda känslor om inte är relaterade till maten är just dem som skrämmer mig. Tröttheten, asocial, stresskänslig Osv.
Emma, hur hade du gjort i min sits? När du känner att du har tagit på dig för mycket ansvar (jobb) än du egentligen klarar psykiskt. Men då alla tror du är en frisk person så tkr man bara du är ambitiös och produktiv.
Jag vet inte hur jag ska palla alltihopa utan att snart bryta ihop och krasha..
ps. har gått ner 3 kg sen jag flyttade, pga stress men nu tror jag även mat-spöket gör sig påmint.
Kram / Från en som bara vill skriva av sig och få höras"
Tittar in här då och då. Känner att du är en såndär klok människa man önskade att man hade som vän.
Jag har ett förflutet som bulimiker/ästörd men även tendens till att dra på mig en prestationskofta vilket leder till att jag blir helt knäckt av för mycket saker som sker på samma gång. Ändå sätter jag mig själv i den sitsen. Jag bollar 4 jobb just nu, samtidigt som jag försöker få bukt med de sista bitarna av mat-problemen. Men jag blir snarare kontra-produktiv. För jag har börjat känna lättnad över en låg vikt, ångest vid för stort matintag. Kontrollen har börjat göra sig påmind ( shapemeup appen används flitigt) och jag skäms och blir rädd. Vill inte hamna i ätstörningens klor igen. Men jag har alltid haft känslan av att vara ensam, jag har pojkvän, lätt att skaffa nya vänner. Men jag dras inte till att vara social, jag känner mig mest trött hela tiden. Trött på typ allt o alla. ( fast det syns ju inte, då alla tar mig för en trygg, glad och social tjej. ) Mina bulimiska problem är inte lika framträdande, det har hänt att jag haft återfall som en liten hetsätning i samband med menstrutionen, eller att jag ätit för lite, kräkts då. Men inte så påtagligt ofta att jag känner mig "sjuk". däremot känner jag mig inte "frisk" för jag har min kontroll och den vikt jag ansett som "låg o bra", men jag står o stampar för jag kommer ju inte framåt. Snarare har jag sen flytten i september, utvecklat ett mer destruktivt förhållande till maten. Jag kan äta allt, men helst nyttigt, vilket oftast det alltid blir. Spontanfika & godis mitt i veckan ger mig ångest och tankar som "fan va onödigt"....
Jag tror jag är fortfarande "sjuk" men ändå mer frisk än någonsin. Det som är mest kritiskt just nu, är att ingen vet, vad jag handskas med. Alla ästörda känslor om inte är relaterade till maten är just dem som skrämmer mig. Tröttheten, asocial, stresskänslig Osv.
Emma, hur hade du gjort i min sits? När du känner att du har tagit på dig för mycket ansvar (jobb) än du egentligen klarar psykiskt. Men då alla tror du är en frisk person så tkr man bara du är ambitiös och produktiv.
Jag vet inte hur jag ska palla alltihopa utan att snart bryta ihop och krasha..
ps. har gått ner 3 kg sen jag flyttade, pga stress men nu tror jag även mat-spöket gör sig påmint.
Kram / Från en som bara vill skriva av sig och få höras"
Först ett STORT tack!
Tack för komplimanger och tack för att du frågar på!
Jag tog med hela din kommentar för att jag känner igen mig väldigt mycket i din beskrivning av dig själv. Att vara glad, social, ha ett förhållande och må skit inuti. Ensam, fast med många människor omkring sig. Det är hemskt och du ska inte behöva leva så här!
Jag är en prestationsråtta, som jag brukar säga, och det är väldigt svårt för mig att inte dra på mig för mycket. Det finns så mycket jag vill, det finns ännu mer jag känner att jag kanske borde.
Min rädsla med att gå upp till normalvikt är det där att andra antar att man är lika frisk och stark som "andra". Det är jag inte. Jag blir jättetrött av en "vanlig" dag ibland, jag har mycket tankar som jag inte hade som frisk, och det finns saker jag fortfarande kämpar med! Men det syns inte längre att jag kämpar med en ätstörning. Jag tror att det ofta är där man nöjer sig, att man är "normalviktig" och antas må bra av andra: då kanske man luras till att tro det själv och inte tar de där sista, avgörande stegen.
Att kräkas då och då är inte normalt. Återfallen du berättar om är ett tecken på att du aldrig blivit helt frisk, och tankarna du beskriver är ingenting du ska gå runt och ödsla energi och mående på!
När jag blir stressad känns allt matmässigt mycket jobbigare. Jag nojar gärna mer, tänker mer etc. Jag tror att det är helt naturligt att man gör så, när livet i övrigt känns svårt och är lite kaos så tar man gärna kontrollen över något annat: maten. Kontrollbehovet är det man måste jobba med, likaså självkänsla med mera.
Jag vet inte hur mycket du har berättat för din pojkvän/vänner/familj men jag hoppas att du har något stöd utifrån. Dock tycker jag att du ska söka hjälp, det finns hjälp att få!
Och det här vet du redan, men jag skriver det här också: skär ner på jobbandet. Sluta tänka "borde" och tänk "jag vill". Jag vet inte hur din ekonomiska situation ser ut, men om det är möjligt så tumma lite på den. Jag var tex hemma och pluggade på distans i somras istället för att sommarjobba, eftersom jag behövde en lång paus och lugnare tempo!
Det är tufft att släppa in människor i den där ätstörningsröran. Det är svårt som fan att sätta sig ner och ta det lite lugnt när det ständigt poppar upp saker man kanske skulle ta och göra i alla fall... Jag försöker se det lugnare tempot som en utmaning: det är ju det för oss prestationsråttor! Det är ju det vi är "dåliga" på.
Skriv en liten lista på saker du vill göra. På min stod det alltifrån "sitta och läsa två timmar", "gå en långsam liten promenad", "kolla lite kas TV" till "ligga och dra mig på morgonen". De där sakerna man lätt skjuter på, men längtar efter.
Återigen: våga se att du har matproblem, ta dig tid till att bli frisk och må bra! Prata men en sådan där bra människa man ofta har runt omkring sig någonstans och LYSSNA på din magkänsla mer än den där torra duktiga rösten i huvudet.
Jag önskar dig all lycka till och skickar många pepp-tankar!
Stora kramar!