Jag är stark!
Lång frukost och sedan St Lars!
Få samtal har varit så givande som det jag hade idag med min behandlare. Hon drog en kort resumé över alla mina framsteg och mitt i det här existentionella kaoset jag har travat runt i någon vecka nu så steg en sol på himlen och torkade upp all gyttja: jag är stark!
Jag klarar det här! Jag är INTE klängig, behövande, osjälvständig och uppmärksamhetskrävande. Inte mer än andra människor. Däremot tycker jag om att vara med andra, träffa vänner och mysa med sambo. Det är en personlig egenskap och inte avsaknaden av det. Jag är en spontan social människa som oftast trivs bäst med människor runt mig! Punkt.
För det är viktig att skilja på det. Jag är inte svag och sjuk längre. Jag är nästan frisk och tusen gånger starkare!
