ungefär sådär

Tänk vad rädd jag var för sådana situationer innan, att äta ensam. Nu är det nästan lite mysigt, jag sätter på lite skön morgonmusik och tar extra god tid på mig. Läsa bloggar, nyheter, fundera lite. 

 

Gårdagens hast-inlägg? Det var ett litet genombrott det där. Det är skönt att äntligen börja se vad som är vad. Vad har varit sjukdom och vad är jag. Nu. Utan den. Vem jag är, egentligen. 

 

Innan har jag haft en liten svacka och känt mig väldigt...förvirrad! Kroppen har förändrats mycket, och jag tror inte att mitt huvud riktigt hängt med de senaste viktökningarna. Men ni vet hur jag ser ut idag. Och att lägga upp de fotografierna fick även mig att tänka efter. Att se efter. Vem vill jag vara? Inte bara utseendemässigt, nej det betyder minst. Men vilken av de två Emmorna trivs jag bäst med att leva som? Det finns bara ett svar!

Jag glömmer så lätt fördelarna, jag märkte det igår under samtalet. Och efter att ha fått topp-betyg på tentan insåg jag nog ännu mer att hela jag fungerar nu. Hjärnan tänker så mycket klarare och bättre! Känslor väller fram och skrämmer mig, men om jag vänjer mig vid det och lär mig sålla lite så är det också bra. För vem vill inte känns någonting?

 

Det har varit lite rörigt här hemma med bråk och så. Jag tror att det är vanligt, när rollerna ändras allt eftersom. Jag är inte en svag sjuk människa längre. Mitt liv styrs inte av dåligt samvete och skam. Jag hatar verkligen inte mig själv. Tvärtom. Jag är faktiskt stolt!