En bakad bästis-potatis!
Underbara finaste bästis!
"Jag blir så glad av att titta på dig nu Emma, du ser helt fantastisk ut!"
Jag kan inte sluta le efter att ha träffat henne några timmar. Idag var det dags för den där jäkla bakpotatisen och det var INGA problem. Tänk att det var så skrämmande för bara några veckor sedan? Efterrätten intogs på gamla kära Stenugnsbageriet, i form av en kardemummabulle var. Fantastiskt. Magiskt. Sagolikt.
En del har undrat över min längd och vikt, jag vet inte riktigt om jag vill/ska besvara det. Återigen, jag vill vara ärlig. Återigen, jag vill inte provocera. Och siffror är något väldigt provocerande för människor med ätstörningar. TIllsvidare vill jag nöja mig med att säga att jag inte är anorektisk och jag har inte ett underviktigt BMI. Längd känns lite mindre "laddat", jag är 173 cm lång! Innan jag började den här friskhetstresan så var jag faktiskt "bara" 171 cm. Knasigt va? Snacka om att det är fel för kroppen att vara så underviktig!
Just nu sittter jag och försöker skriva klart min uppsats som ska in på fredag: imorgon får vi reda på tentaresultatet från innan jul... Nervöst! Jag tror det gick bra, men min magkänsla angående skolan litar jag inte så mycket på, hehe. Fast det har ju alltid gått bra hittills. Så varför inte nu?
