Den där shoppingdagen...
...är (äntligen) slut!
Och jag med! Gud vad trött man blir av att gå i ett köpcentrum med mycket människor, massa saker överallt att titta på, myller! För att inte tala om dusterna i provrummet, om jag behöver ta av mig alla kläderna en gång till nu snart kommer jag börja gråta ;)
Men mamma är lite väl generös, faktiskt. Även om studentkassan ler glatt när hon betalar..!
Så vad köpte jag nu då?
Hehe. Tre par byxor (nudies "high kai", tgr of swedens "kelly" och ett par grå g-star), en ulljumper och ullkappa från benetton, figurklänning och en blus från H&M, strumpbyxor och lövely spetsunderkläder på gina tricot... Och ALLT var på rea förutom underkläderna som är billiga i alla fall.
Nu har jag nästan en helt ny garderob med kläder i min storlek, som är fina och passar mig både fysiskt och psykiskt. Jag har inte känt mig så sexig som när jag drog på mig den där klänningen på...väldigt väldigt länge. Ni vet, som när man var typ sexton och hade nästan ingenting på sig, högklackat och för mycket rouge? Och ändå kände sig snyggast i hela världen (hå hå ja ja).
Efter den obligatoriska lunchen på wook kitchen och senare en fika mår jag ändå bra, om än lite mör i benen och skallen. Och att se mammas glada blickar i ett provrum, det fick mig att må riktigt, riktigt bra. Jämfört med när vi letade studentklänning för så länge sedan och vi grät tillsammans...
Har ni tänkt på hur sjuka storleksskillnader det finns? I mina nudiejeans hade jag strlk 30, men i g-starbyxorna 25? Det är inte konstigt att man blir förvirrad i den där shoppingvärlden, min kropp förändrades ju inte direkt de två minuterna som gick mellan jag bytte. Först kändes det konstigt, jag menar 30 i midja? Sedan såg jag ner på mig i spegeln och sket i vilket. De sitter ju bra och det stod inte i "jag är fet och har strlk 30 i midja" i min panna. Det är bara en liten siffra på på insidan av byxorna. Det ska inte få påverka mitt mående och mitt liv. Den där lilla siffran. Så jag firade med en enorm bit cheesecake som var guda god ;)
Nu har jag och mami däckat i sängen, och kommer nog stanna här tills vi blir hungriga nog att släpa oss ner till köket... Förhoppningsvis ;)
Storebror kommer hit sedan, jag tycker det är så himla kul och mysigt att vara med min familj! Äntligen kan jag vara här med dem och bara njuta, det är fortfarande en relativt ny känsla. Det finns ingen underliggande oro som underminerar stämningen.
För jag mår bra.
Riktigt bra.
Jag ska bara vänja mig lite vid allt som hänt nu under hösten
och såklart jobba vidare med en del tankar/beteenden.