Den där lilla detaljen...

Publicerad 2013-01-10 19:25:33 i Allmänt,

I min deppighet kletade jag på mig en ansiktsmask och satte på ett skållhett bad. Humpf. Kanske skulle hjälpa lite?

Det hjälpte mycket.

För jag har visst fått mens igen.

Menskossan skrev det förra inlägget!

Kommentarer

Postat av: annii

Publicerad 2013-01-10 19:40:40

mens och hormoner gör skit m kroppen. själv deppar jag ihop totalt och blir närmast suicidal 2-3 dgr innan blödning, för att inte tala om hur kroppen flippar totalt m hungersignaler och svullnad. hate it, men ja... efter ett tag känner man igen symtomen (speciellt när mensen blir regelbunden ju) och det blir faktiskt lättare att står ut med det hela när man vet vad det beror på.
mys lite extra, käka choklad och vila. detta är ju verkligen ett tecken på att du är frisk(are)
kram och kärlek och du bör fått ett mail av mig för ngn dag sen.;)

Svar: Hahaha, fina älskade du!Jag travade iväg och köpte en godispåse direkt, hahaha, why fight it? Nu sitter jag med den i soffan och ska skriva klart uppsatsen :) Och ja, jag håller verkligen med, nu känns det okey att allt var så jobbigt! För jag vet varför liksom..!
Ska skriva till dig snart, har varit så mycket med skolan nu bara. Saknar dig (om jag nu kan skriva så?)
Stor myskram!

ungefaer.blogg.se

Postat av: annii

Publicerad 2013-01-10 20:08:58

sååå RÄTT m lite extra kolhydrater och energi, både som humörhöjare inför skrivandet (wishing ya good luck), för att det är gott och för att menstruation faktiskt kräver mer energi. och det är sant! det finns en fysiologisk orsak till den ökade hungern innan och suget under mens så bejaka kroppen. saknar dig också. kramen stor!

Svar: Haha, DU är den visaste av oss två! <3Snart klar faktiskt, sedan bara ligga och kramas med sambo och tycka lite synd om mig själv (kan det bli bättre?).
Kram och kärlek <3

ungefaer.blogg.se

Postat av: Jag

Publicerad 2013-01-10 20:23:27

Hur gör man när man inte står ut med sin vikt (är överviktig) men kan ändå inte sluta hetsäta dagligen? Avskyr min kropp och vill inget hellre än att bli normalviktig (EJ underviktig) men klarar det inte.

Svar: Det kommer du visst attt klara fina du!Men det är TUFFT. Först och främst tycker jag att du ska se över dina matvanor som de ser ut idag, äter du tillräckligt under dagarna? Äter du varierat? Har du många förbud som triggar dig?
Att hetsäta är ett sätt att hantera jobbiga känslor, det blir ungefär som sprit till en alkolist. Så kände jag det i alla fall när jag var inne i mina mörkaste perioder. Men genom att äta regelbundet, normala portioner och börja träffa lite vänner igen, mysa med familjen och vara SNÄLL mot mig själv (tänka snällt, ta hand om sig) började hetsätningarna ebba ut. Var beredd på att det tar tid bara: jag införde först en dag i veckan som skulle vara hetsfri, jobbade med att äta mer under tiden och sedan utökades det till två dagar osv. Sedan fanns inte suget kvar!

Stor kram och lycka till!
(PS. Hata inte din kropp!!!!! Oavsett hur du ser ut. Ni är ett team som ska lära er att samarbeta, så släpp hatet!)

ungefaer.blogg.se

Postat av: Elin

Publicerad 2013-01-10 21:24:21

Haha, men åh Emma. Det är ju egentligen bara för underbart, egentligen. Tänk. Du kan bli mamma! (Okej, nu kanske jag skrämde skiten ur dig, men ändå! Det är ju i sig FANTASTISKT!) Blir så himla glad för din skull! :D

Själv kämpar jag på. Tog faktiskt ett litet snedsteg igår, idag... Men lite tårar och snack med min fina kusin och lite med mamma känns det bättre. Nästan bättre än vad det gjorde innan det kändes skevt! Liksom rannsakade av mig själv! Hittade de "hål i fogarna" där tankar, känslor smugit sig in och tagit plats. Limmade ihop hålen innan, igen. Mer ordentligt. Känns ändå okey. Det är okey att känna sig nere (försöker jag intala mig.) Det är okey att inte gå spikrakt uppåt jämt! Det är okey. MEN. Jag hade gått upp i vikt igen idag i alla fall! Och hade ett givande samtal med min behandlare som gav mig svar på frågor och, haha, gav mig tusen nya. Men det är okey det med. MEN. Jag börjar bli livrädd för att se min kropp förändras. Kom på mig flera gånger idag att "klämma" på mina ben (insida lår..) och tänka "fan vad fet du är" eller spela upp de tre F:en (En hemsk ramsa jag plågat mig själv med) i huvudet (Fet, Ful, Fantastiskt FEL) Men det är fel! Kom liksom på mig själv med händerna i syltburken som man säger. Inte hata min kropp. Jag behöver inte tycka jag är perfekt, men jag måste fakatiskt visa den RESPEKT. Kroppen gör ju allt för att jag ska MÅ BRA. Ändå har jag misshandlat den så länge, även verbalt. Skämdes inför mig själv. Sådär säger man inte till MIG!!! Nej nu får det vara nog!!

MEN SOM SAGT!!! Alla dagar behöver inte vara perfekta men jag ska bannemig inte ge mig för det! Jag är ju en glad tjej, väldigt energifull och sprallig! Så nu jävlar!!! MOT HÖGRE HÖJDER!! *GLÄDJEDANSAR*

Skriv nu på din uppsats, njut av godis och av dig själv! Kram på dig <3

Svar: Du, Elin! Du är helt F A N T A S T I S K! Alla stora leenden, sköna magkänslor och värme du ger mig genom dina kommentarer, det är helt underbart!
Jag är SÅ glad att det går bra för dig, du är en sådan människa som behövs ute i världen för att blanda ut de sura och tråkiga ;)
Ge fan i att klämma på din stackars kropp darling, det är faktiskt SYND om den som den har fått kämpa och försöka få allt att gå runt när det är en omöjlig ekvation. Ge den lite tid att återhämta sig och håll tankar och fingrar borta, så kommer den inte göra dig besviken. Jag vet verkligen hur det känns och hur du menar, men det är bara ett no-no, tvinga dig själv att se det du tycker om hos dig själv och koncentrerar dig på det! Och SUG I DIG komplimanger när du får dem, se det som en kärleksproppad kola du ska smaska på! Sträck på dig och var STOLT över hur hårt du kämpar och hur långt du har kommit sedan du skrev till mig första gången. JAG är JÄKLIGT stolt över dig, oavsett!!! <3
Så, precis som du skriver, respekt för kroppen: den är fantastisk!

Snedsteg får man räkna med och jag tycker inte ens att man ska kalla det smedsteg, mer att testa gränserna och kunna jämföra för att se hur bra man mår ANNARS och hur LÅNGT man har kommit från att må sådär dåligt hela tiden! Välkomna det, genomlid det (tyvärr, stor kram!) och släpp det. Väx!

Du är underbar, som sagt, TACK för att du skriver till mig! <3
/Din vän Emma

ungefaer.blogg.se

Kommentera inlägget här

ungefär sådär