ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Stark på både insidan och utsidan!

Publicerad 2013-02-07 16:24:38 i Allmänt,

Heeej!
Precis hemkommen från gymmet, tidigare idag jobbade jag och myste med sambo. Snart ska jag sätta mig med dagens duktighet, nämligen skolan..!
 
Men innan det har jag som vanligt lite tankar som snurrar i huvudet. Har ni tänkt på hur skönt det är/hade varit med en stark kropp? 
 
Jag fick panik ibland när jag gick upp i vikt, det är absolut inget jag förnekar. Det var en jättejobbig period, det är faktiskt skönare nu när jag ligger still, lite över BMI 20, och vet att detta är min vikt, som min kropp vill ha. Att det är såhär det ska kännas och vara, att det inte händer saker över natten längre utan allt har stannat här. Det spelar ingen roll om jag klämmer en chokladkaka på 200g en kväll, det krävs nog väldigt mycket och ofta för att jag ska gå upp i vikt nu. På grund av det finns det inget intresse alls angående kaloriräkning osv, eftersom jag kan äta som jag vill, när jag är sugen etc. Sedan får man ju såklart använda lite sunt förnuft kring sina kostvanor, jag äter inte massa godis varje dag, fikar, äter hela pizzor stup i kvarten. För jag vill ta hand om min kropp, alltså ge den olika sorters näring. Typ ost på en mackan och skinka på den andra.
 
Jag börjar känna en stolthet över min kropp. Nu på gymmet ser jag mig själv i spegeln när jag kör hantlar och jag ser en vältränad (vilket är sjutk, med tanke på hur lite jag tränar, haha, tack mamma för generna!) ung tjej med bröst, rumpa men smal midja. Dagar som idag skulle jag hellre skära av mig en hand än byta min kropp mot någon annans, faktiskt. Och den känslan värnar jag om: stoltheten över min starka, fina kropp!
 
Det är skönt att träna nu, även om jag kör korta pass och tyvärr inte kommer iväg mer än typ en gång i veckan. Samtidigt har jag mycekt vardagsmotion, med cykling till och från skolan och ett fysiskt krävande jobb. Så det jämnar nog ut sig, jag känner verkligen en skillnad i alla fall! 
 
Jag fick höra en gång för länge sedan att man kan se sin kropp som en borg. Det är utsidan och murarna utåt (ja, det låter lite reserverat, but you get it), det är du. Borgen ska byggas stabilt, stå på en stadig grund och hålla länge. Det behövs stenar, murbruk, trä, spik och så vidare till det där storslagna bygget. Och även om jag fnös högt, väldigt sjuk fortfarande, när jag hörde det första gången fastnade det tillräckligt mycket för att poppa upp diag, på gymmet. Jag vill ha lite muskler på armarna, jag vill ha min fina figur. Jag känner mig sexig, jag känner mig kvinnlig! Jag älskar mina kurvor, jag tror inte jag förstår förrän nu hur mycket jag faktiskt har saknat dem! 
 
Jag tror att man kan påverka sitt synsätt på sig själv enormt mycket bara genom att välja tankebanor kring sig själv. Det är jag ett bevis på. Jag kastade ut självhatet, äcklet, trackandet och ersatte det med de där få bra grejerna jag kunde se i spegeln. Fokuserade på dem. Lyssnade på komplimanger och sörplade i mig dem. Sög länge på dem jag inte alls höll med om. DET GÅR!
 
Skratta inte bort komplimanger,
sluta tracka era kroppar.
Var inte avundsjuk på någon annans kropp, 
var stolt över din egen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela