ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

oj, oj, oj!

Publicerad 2013-02-17 12:21:17 i Allmänt,

Sjuk igen!
Alltså, sjuk-sjuk, som i feber, hosta och härliga snorproppar i hjärnan (känns det som!). Igår kände jag mig halvkrasslig, trodde det var PMS-spöket men tydligen inte.. Trots det städade jag, gick en lång promenad med sambo, lagade fläsk(skink)-pannkaka till lunch och handlade.
Fick ta i omgångar för den var så in i h*lvetes varm! 
 
Släpade oss ner till Malmö på kvällen, en vän har släppt en ny gratistidning med konst/kultur-inriktning Little Finger. Kolla in den om ni har möjlighet! Kramade på bästis, drack en öl och ja. På vägen ner gick jag på tågtoaletten och lyckades dra sönder dragkedjan i mina chinos -.- Panik. Lyckades trockla på den halvvägs upp och dra igen, så jag slapp gå runt med öppen gylf resten av kvällen. Även om det kanske inte hade varit någon som reagerade på det på Möllan? ;)
 
Vi åkte tillbaka hemåt runt nio, jag var helt slut. Sambo ville inom Ica och handla lite godis, så en snabb runda där och länsa lösgodiset sedan hem till soffan och en kul film. Yolliboxarna länsades och efter dem blev det lite geisha till efterrrätt!
 
När jag vaknade i morse ville jag bara somna om igen. Huvudet dunkar, antagligen har jag hostat i sömnen inatt. Det värker i hela kroppen och i ögonen, jag ser ut som ett trött mumintroll. 
 
Nu har jag parkerat mig i soffan med täcke, Fisherman's Friend och Norwegian Wood-boken, planerar att spendera dagen här. Såklart är jag redan rastlös, egentligen hade jag velat sitta i typ en rullstol och bli utdragen ett långt varv i den här klara höstluften. I brist på det är jag tacksam över en fin sambo som kramar på sitt mumintroll och fixar ingefärste med honung <3
 
Har fått lite frågor i kommentarsfältet jag tänkta passa på att svara på,
fråga gärna på idag så jag kan sysselsätta min stackars hjärna lite! 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-02-17 16:12:54

Hej! Jag är 31 år, haft ätstörningar sedan jag var 20. Går i behandling för bulimi, men det går så där. Vill gärna bli frisk, men det är svårt.
Min högsta önskan i livet är att träffa en man och skaffa barn. Jag dejtar, men ofta är det ingen jag blir intresserad av och oftast är det ömsesidigt. Jag bara ser hur mitt liv passerar utan att jag egentligen lever som jag vill. Antar att jag inte kan få det där livet jag drömt om så länge jag är sjuk? Parallellt med ätstörningen har jag en lätt depression. Känner mig stressad över livet som gått och livet som komma skall.

Vet egentligen inte om detta var en fråga. Men det hade varit skönt att få lite respons på känslorna och tankarna som jag har. Är rädd att jag ska få leva ensam, mot min önskan. Har dessutom mycket få vänner så det sociala livet är inte vad det borde. Hur kommer man över rädslan av ensamhet?

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela