Fan, jag är trött idag med!
Men inte lika ledsen. Mer tung i huvudet och känner mest för att rulla ihop mig med täcket, gömma mig där halva dagen. I en bättre värld hade jag kanske kunnat göra det. Inte i min nuvarande i alla fall, för snart ska jag iväg på föreläsning och sedan direkt till jobbet. Det är inte hemskt. Det är inte det jag menar, det är säkert okey, kanske till och med roligt. Kanske glömmer jag av de jobbiga känslor som tippar över då och då just nu. Men det tär lite på mig, att ha ett liv med rätt många måsten när jag inte känner mig sådär helt 100%.
Samtidigt: vem gör det? Frisk eller sjuk, det finns nog ingen som är på topp hela tiden? Dessutom är det mindre än en vecka kvar till mens, så kan ju ha lite att göra med det också...
Jag blir så irriterad på mig själv. Att jag känner såhär, att jag ligger här i soffan när jag borde plugga. Men någonting värker inom mig, jag är trött på insidan mest. Kan man ens säga så?
Lite trött på att vara så jävla stark. Lite trött på att klara allt, fixa allt. Lite trött på ett hektiskt liv, även om en stor del är nöjen. Så kan man väl säga?
Men, upp på hästen igen som ridskoleläraren skrek när man trillade av. Upp i sadeln.
Så jag ska skumläsa lite gamla rättsfall, sedan klä på mig och masa mig iväg.
Det är i alla fall soligt ute!