ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Läsar-fråga!

Publicerad 2013-02-17 18:02:59 i Allmänt,

"Hej Snygging! 
Alltså, hjälp mig lite.. 
Som ätstörd har man ju haft sin "sjukdom" som identitet i många år. Påsåsätt har iallafall jag aldrig riktigt förstått vad JAG vill BLI, GÖRA Osv. 
Mina intressen har varit träning, kost och hälsa... Delvis för jag tycker det är RIKTIGT kul & jag är en liten rastlös tös som behöver träningen i måttliga mängder. 

MEN nu står jag o trampar, får jobb efter jobb som är tråkiga, ostimulerande, typ stå bakom en kassa på en död godisbutik. Jag vill inte va kassörska i en stendöd butik när jag är 30. 
MEn jag veeeeet inte eller vågar inte välja något att plugga/läsa. 
För jag tycker det är så skrämmande med att studera. Det är en utmaning för jag blir så pressad av alla krav, tider, scheman.. jag går under av stress av någon anledning. 
Men jag måste ha en utbilning, annars kmr jag intevart. 

Va läser du för ngt? Hur kom du fram till vad du ville plugga?? Hur klarar du ekonomin osv? 

Vill du berätta lite så blir jag jätteglad :)"
 
Alltså åh vad jag känner igen mig i det du beskriver!!! Att stå och stampa, ändå inte våga söka sig vidare eftersom man inte är säker på vad man vill bli, vad man vill läsa, hur det kommer kännas och så vidare. 
 
Jag jobbade extra på ett café med tillhörande butik varje sommar från och med att jag var femton. Kul, socialt, slitigt och ja. Typiskt caféjobb helt enkelt. Efter det har jag jobbat med kundtjänst, som visningsvärdinna på ett mäklarföretag, servitris och sedan chefservitris på en liten restaurang, produktfotograf, cafébiträde igen, i en klädaffär och nu senast på Espresso House. 
 
Men jag minns dagarna på restaurangen, jag trodde att jag skulle bli galen. Lönen sög i och för sig, extrajobben på helgerna slukade all min energi och jag ville inte fortsätta så. 
 
Först sökte jag in till grafisk design i Linköping och kom in. Tackade nej. Sökte till juristutbildningen i Lund två gånger, kom in båda och tackade nej. Sökte till inredningsarkitekt i Köpenhamn, tackade nej. Och sådär höll jag på. Kollade på tusentals utbildningar, tänkte mig in i framtida jobb, blev uttråkad. Struntade i det. Ville vänta tills jag var säker, vänta tills den där självklarhetskänslan infann sig.
 
Det gjorde den inte! När jag var inlagd på allmän psyk i Malmö fick jag reda på att jag hade kommit in på juristutbildningen igen i Lund. Och det kändes inte självklart att börja denna gången heller, men jag tänkte mer "Vafan ska jag annars göra?". Det var smidigt. Nära till Lund. Kul med något annat. En bred utbildning. "Jag testar en terminI", tänkte jag. 
 
Och nu går jag termin fem. Galet! För det kändes så jäkla skönt att komma någon vart. Och visst, pressen är hög, ekonomin är inte den bästa men när man kan hantera det lite bättre och har anpassat sig så är det superkul. Jag brukar tänka att nästan vad jag än hade pluggat hade jag nog tyckt mycket om det. 
 
Sedan får jag panik lite då och då, jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska inrikta mig på. Nu ska vi, efter nästa termin, välja fördjupningskurser och sådant där läskigt, lite aktiva val igen alltså. Huh! 
 
Jag tror vi människor mår dåligt av alla jäkla valmöjligheter vi har! Jag gör det i alla fall. Ibland önskade jag att man fortfarande ärvde yrken efter föräldrar eller vad som, det hade varit så skönt att inte behöva göra svåra val och stå sitt kast. Att man dessutom gör av med sitt CSN och kanske inte ens vill jobba med det senare är ju också en stressfaktor ibland. Senast igår tänkte jag "Jag skulle ha blivit arkitekt istället!". 
 
Men skriv en lista över tänkbara utbildningar. Vad tycker du om?
 
Och ekonomin. Jag har nästan 9000 kr i månaden, med fullt lån och bidrag. Det klarar man sig på, faktiskt. Utan att behöva äta nudlar och aldrig kunna shoppa. Det finns en charm i att jaga extrapriser, bunkra när något är billigt och vara innovativ med det man har. 
 
Att plugga var nog det bästa beslutet jag har tagit. Tack vare skolan lärde jag känna väldigt mycket trevliga människor, bland annat sambo (hehe), jag fick inse att jag inte var dum i huvudet trots all ätstörning och jag tror verkligen att det har varit positivt för mig att kunna prestera med något annat än bantning. Så som att få bra betyg. Klara en tenta, få bra poäng osv. Kunna gräva ner sig i en skolbok med järnkoncentration när hjärnan började klarna. Det är kul. Det är skönt. Och det är tryggt på något sätt, att gå en lång utbildning. 
 
Så bli inte skrämd över studenter som klagar över taskig ekonomi och sådär, jag tycker att jag klarar mig bra och får en härlig kontrast till att ha en högre månadslön och inte tänka så mycket på pengar. 
 
Testa! Om det inte är en kul utbildning, hoppa av efter en termin då! Ta en paus till och fundera. Det är många som har gjort/gör så, det är helt naturligt att inte veta vad man vill bli etc. Jag tycker att vårt samhälle är helt vrickat som inte har mer praktikplatser och sådant, så att man kan "prova på" yrken man funderar på. På juristprogrammet har vi liksom en veckas praktik, av 4,5 års utbildning?!?! Heh..
 
Hoppas att detta babblande gav dig något, skriv om du kommer på något mer du undrar angående studier!!! Eller annat, för den delen. 
 
Stora kramar 
/Emma

Kommentarer

Postat av: a

Publicerad 2013-02-18 07:41:51

Vilken lättnad att läsa!!!
Ja jag gick hälsopedagog utbildning efter att ha jobbat m diverse jobb efter gymnasiet.
Tyvärr va jag fortfarande sjuk i bulimin så utbildningen va lite av ett hån. Sitta där o coacha folk i hälsa när jag va arg på hela världen pga min bulimi/allmänna problem.
Så de året blev inte som planerat,snarare något ja fick uthärda o skolplugg blev en oerhörd stressfaktor. Förmodligen för ja inte hade förutsättningarna till de då.

Men jag vill till skolan för att uppleva en vänskapskrets. Måste dock läsa upp natur b. Så ja funderar på att söka till basår i Östersund. Är bosatt i Åre nu o ska jag kunna plugga överhuvudtaget måste jag ha betygen.

Skrev två a4 papper, på va ja gillar. Men de är på svårt!! Yrkesmässigt har ja alltid jobbat med träning, som instruktör, receptionist på gym, café, butik, osv. . . Men ja tröttnar så fort. Jag vill va kreativ o ha ett jobb med kollegor o glädje. Va de kan va, ingen aning. .

Om ja fick ta mammas jobb som förr i tiden så skulle jag bli veterinär :-)

Tack för svaret Emma!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela