ungefär sådär

Hej!

Hemma hos mamma över helgen nu, har precis kommit innanfr dörren här. 

 

Det är så lugnt. Så tyst. En katt smyger sig upp i knät på mig, den andra dyker upp och tittat anklagande på mig när jag inte springer fram och klappa honom med. Ser alla välbekanta saker, möbler. Ni vet, de där tysta ljuden i ett tomt hus? De är så hemtama, fortfarande. 

 

Och jag sjunker tacksamt ner i soffan, där jag suttit och legat så många gånger. Snart kommer mamma hem från jobbet, snart är det ljud här hemma. Älskade, saknade ljud av min familj. Men just nu är det bara jag. Här hemma. Det är skönt. 

 

För allt är ju så annorlunda nu jämfört med när vi flyttade hit. Först var det den elaka svälten som plågade mig, jag minns hur jag gämde och slängde mat. Var glad under flytten för att alla var upptagna av annat än att truga i mig mat på bestämde tider. Svimfärdig av hunger. Sedan kom hetsätningarna och allt handlade om mataffärer, godisställen. Tider, när familjen var iväg. Tider, då familjen sov. Jag mot dem. Nej, inte jag. Sjukdomen mot dem. 

Det är skönt att det är över nu. 

 

Nu kommer mamma, och jag ska springa och krama sönder henne!!