En väldigt kall söndag, med vän-värme!
Idag har jag verkligen varit en annan människa!
Jag skuttade upp (följden av en hostattack i och för sig) vid åtta, läste lite skolbok, pressade apelsinsaft till sambo och värmde den sista minibaguetten till honom till frukost. Jag tycker vi är lite för dåliga på det där småomtänksamma ibland, så jag tänker höja standarden lite! Efter en lite småsåsig mysig frukost satte jag mig och nästan sträckläste ett kapitel i skolboken (tro mig, det har aldrig hänt innan!), fixade en härlig lunch (exakt samma som igår, hehe) och sedan satte jag mig på cykeln och cyklade den fem kilometer långa vägen hem till A, mina finaste underbara A. "Fem kilometer är ju ingenting när man cyklar?!" kaxade jag mig. Utan att tänka på att det var andra sidan Lund, uppåt. Och motvind. Och snöblandat regn. En gubbe med käpp gick om mig i en uppförsbacke...
Väl framme, efter att ha beklagat mig, var det såklart underbart mysigt. A är en av mina närmsta vänner, vi har bara klickat direkt och fortsatt på den vägen liksom. Vi drack kaffe, år chokladwafers och ja. Pratade. Om allt. Och ingenting. Innan jag cyklade tillbaka, nästan tre timmar senare (vilket kändes som fem minuter), planerade vi en mysig hemmakväll snaaart.
Nu tänkte jag förbereda det sista inför seminariet imorgon, sedan ska jag bara slöa resten av kvällen. Varmt bad, ansiktsmask, soffa, dator, TV, te..! En riktig söndag! Men som sagt, innan dess... Suck!
Mitt i allt detta har matspökena tystnat, idag har jag bara varit en ovanligt ambitiös tjej som heter Emma. Fika med kompis, snickesnack. Innemys. Härligt. Skönt. Det finns lite mer lugn i mig nu. Tänk vad några timmar med en vän kan göra! Eller sambo för den delen. Vad hade jag gjort utan dessa människor???