En grå dag men ett ljust hår?!
Yepp, I did it again:
färgade!
Eftersom det är en ytterligt grå och trist söndag (vart är solen meterologen lovade???) syns det inte så mycket på fotot, men tro mig, det gör det i verkligheten. En liten impulsiv Åhléns-shopping, med hårfärg, hårserum, silvershampo och ögonbrynsfärg är jag bokstavligt talat en ny människa.
Men först tog jag en stillsam promenad med storebror i stadsparken, det är så skönt att febern har släppt och halsen mår bättre. Ni vet, när man tar en dusch, kliver ut och känner sig reinkarnerad? Typ så. Första gången jag har ordentliga kläder på mig sedan i torsdags. Jag och storebror smet inom Espresso House och köpte med en kaffe, gick i grådiset och diskuterade ditt och datt. Det är så skönt med syskon, man behöver inte vara något mer än precis det man känner för. Dagsformen är alltid okey. Och man kan nästan alltid gissa sig till vad den andra tänker, med mina bröder är det så. Mami också, hur knasigt det än är, hehe.
Min nya grej verkar ha blivit kvinnoskulptur-spotting, för tro det eller ej, denna har jag helt missat tills idag:
Det känns som att jag börjar läka lite mer. Saker börjar kännas mer och mer självklara, det finns inte så mycket skräck och panik som styr mig längre. Ikväll ska jag och sambo göra hemmagjord pizza och jag längtar bara. Även situationer som skrämde skiten ur mig innan går på rutin nu.
På ett sätt är det fantastiskt, makalöst och underbart. Men på ett annat sätt skrämmer det mig. För vad ska jag nu skylla visst missnöje och obehag på? Inte en ätstörning. Men vad? Är det fel på mitt liv? Det tycker jag inte, jag stormtrivs nästan hela tiden. Min kropp då? OH NO EMMA, det är inget fel på din kropp! Kanske börja träna lite. Jag och min behandlare pratade om det, hur bra jag har mått de få gånger jag har gått på gym. En stor motivation till att gå upp i vikt var just att kunna träna igen, kanske är det dags att sätta igång med det igen, nu när jag litar på att det inte kommer att dra iväg?
Det finns som sagt en del kvar att klura på, men just nu ska jag ringa mamma och kolla läget, sedan sätta mig med skolböckerna. För jag kommer leva länge nog för att hinna klura en hel massa, faktiskt. Man behöver inte komma på alla svar direkt. De flesta svaren på svårare frågor blir nog bättre ju mer tid man ger dem.