ungefär sådär

Tillbaka efter behandlingssamtal.

Det är tufft att gå dit nu, det är många frågor jag inte kan besvara eller drar mig för att ens få. Hur ska jag hantera starka känslor om jag inte får skada mig själv? Vad ska jag göra en helt ledig dag om jag inte ska umgås med någon annan än mig själv? Vad tycker jag om att göra?

 

Jag tror jag tappade det där tidigt. När jag lade av med alla fritidsaktiviteter i nian och blev en "poppis-tjej", när det fortsatte så på gymnaiset. Hoppet över till vuxenliv när man inte alls visste vad det innebar, över en natt skulle man bli självförsörjande och inte nog med det, lyckas infria de drömmar man hade närt så länge. Pang.

Jag är extremt rastlös ofta. Måste göra, göra rätt saker, saker som betyder något. Leder till något. Meningslöshet är något jag är livrädd för. För vad spelar det för roll om jag ligger en hel dag och ser på tråk-TV, eller läser en bok? Vad är meningen?

 

Ni vet den där pressen man lever med. Lever i framtiden för mycekt, inte så myckt i nuet. Bedömer, väger och mäter sakerna man lägger tid på. Jag vill sluta med det!

 

Inte vara så mycket hela tiden, inte vara duktig. Vara skrutt-Emma, slasa runt lite mer. Inte se mig själv med de där hemska kritiska ögonen. Bara vara. Bara göra, för att det känns bra. Följa mer impulser, som känns bra i magen. Var börjar man?

"Klappa en katt, ligg och lyssna på musik som gör dig glad, gå en promenad med en hund, se på TV". Jag bor inte i ett djurvänligt hem direkt. Det finns inte tid och plats för djur just nu. Det enda jag har är en gammal nalle jag har haft sedan jag var ett, lite dammråttor under soffan också. Och så sambo ;) 

 

Idag är en ypperlig dag att sätta igång med detta. Idag är jag ledig fram tills ikväll, då ska vi ha filmkväll med några kompisar här hemma. En liten horisont på friheten, jag tror det är en bra början. Så att jag inte blir galen av all ledighet. Frihet. Tror ni man kan bli det?

 

"Du saknar något slags filter Emma, du suger i dig andras känslor och mår dåligt över det. Ta inte in allt, försök inte rädda alla." Vi pratade om vad jag ville bli innan, vad jag funderade på för yrken. Arkitekt, journalist, samtalsterapeut, reklamare. "Alla de yrkena handlar om att ge något till någon annan". Gör inte de flesta jobben det, i och för sig?

 

"Du behöver inte passa in i samhällets grupper. Du kan göra din egen grej av saker, man behöver inte forma sig efter mallar och andra människor". Det var skönt att höra, även om jag vet det egentligen. Det är okey att vara Emma, en dominant Emma med mycket tankar och idéer, åsikter. Det är okey att vara lite skränigare än omgivningen ibland är. Det är okey att fundera på saker man inte vågar berätta för andra om. Det är okey att inte vilja göra som andra gör. 

 

För jag har nog känt mig som en udda fågel väldigt länge. När andra var tuffa i sexan med pojkvänner gick jag hem och läste. Läslus, boknörd, MVG-barn. Tyckte om skolan i högstadiet, tyckte saker var intressanta när man skulle hata. Kom i utsvängda 70talsjeans när det var stuprör och låg midja som gällde. Konstig. Jag är nog fortfarande lite konstig. Men jag vet också att de människor som tycker om mig verkligen gör det. De accepterar inte bara mig som en i gänget. Samtidigt kommer det nog alltid att finnas människor som instinktivt inte tycker om mig. För att jag tar plats. För att jag pratar mycket. För att jag skrattar högt. För att jag käftar emot. Är lite för mycket. 

 

Bla, bla, bla. Jag hade gått ner nästan ett kilo de senaste tre veckorna, till min förvåning. Men jag tror att det är p-piller:hungern som har lagt sig, jag äter bra och regelbundet, nästan mer vanlig mat än innan. Har ändå ett BMI på 21, så no need to worry!