ungefär sådär

Tänk vad trög jag var igår. Min stackars kropp höll på att bli angripen och var jättetrött, ändå fattade jag ingenting. Idag fick jag svaret: feber, svullen mandel och allmän misärkänsla. Snubblade upp och åt frukost som vanligt, kikade ner i halsen och såg vita fläckar och blod på mandeln (nasty!). Hurm. Sambo försökte få mig att stanna hemma men nej, vi hade ju föreläsningar idag! Envis idiot borde vara mina andranamn. Så jag sticker dit. Sätter mig ner bland kursarna och håller på att somna. Ögonen värker. Hela kroppen feber-molar. När pausen kom efter en timme gav jag upp och nu är jag hemma i sängen. Gurglade med sambos whiskey i halsen, förbannade vårdcentralen här i Lund ("vi har för närvarande ingen möjlighet att ta emot ditt samtal just nu, försök senare!"). 

 

Jag är ju uppväxt i en småkommun, man ringde vårdcentralen och kunde få en tid några timmar senare. Supersnälla sjuksköterskor, ofta hade man gått i samma klass som deras barn och sådär. Lantis-mys. Men icke. Mamma småskrattade åt mig när jag ringde och beklagade mig. Welcome to a city. Under min tid i Malmö var jag bara en gång på vårdcentralen och då fick jag också hjälp snabbt. Men jag orkar verkligen inte släpa mig iväg och sitta i väntrum idag. Gurglandet fick det värsta att släppa (fy fan för whiskey klockan elva på dagen??!!) och nu har jag gjort en stor kopp te med honung och ingefära. Sambo kommer dock vara borta till fem, så jag får pyssla om mig själv här hemma. Som tur är har jag en hel hög oöppnade korsordstidningar efter jul och födelsedag (tack mami!!!). Ska inte leka duktig och ligga och plugga.