ungefär sådär

Helg-oasen överväldigade mig på väg hem från skolan, jag älskar att Lund lutar nedåt, hemåt! Efter en lyckad redovisning i skolan, lite diskussioner med trevliga klasskamrater, ett kort besök på gymmet, en sovdvala och en dusch känner jag mig glad, tillfredsställd och njuter av att höra pastavattnet och köttfärsen bubbla i köket. En doft av permesanost och rödvin svävar i luften, jazziga toner från stereon. Kan det bli bättre?

Även om det var obehagligt att säga upp sig känner jag en enorm frihet nu, när mycket tid har frigjorts. Till mig! Vad jag vill! Vad jag känner för!

 

Jag minns så väl när för mycket ledig tid skrämde skiten ur mig. För mycket "medig" tid var egentligen bara mer tid ensam med ätstörningen. Svält och hets. Ett helvete. När folk jublade över sommarlov kände jag hur magen sjönk. 

 

Fast de senaste dagarna har varit tunga och tårarna har lurat har jag inte varit lika rädd som innan. Jag vet att det går över, att man kan ha perioder även som frisk. Och det har det gjort. Idag!