ungefär sådär

Just nu är jag faktiskt inne i en liten svacka. Inte matmässigt, nej nej nej, men mentalt. Allt är rätt tråkigt, naturen är vacker men det finns verkligen INGENTING att göra, som jag har lust med. Ni vet. Småstad. Alla turister har åkt tillbaka till Oslo och Tyskland. Restaurangen är död på dagarna, det enda som håller mig uppe är V, underbara fantastiska V! Sååå... Jag bokade en resa till A, som är i Oslo! Jag åker på tisdag nästa vecka och kommer tillbaka sent på torsdag. Sambo är underbar att ha ett telefonsamtal, men jag saknar honom så otroligt mycket just nu. Efter vår fina helg kändes det faktiskt jobbigare att vara kvar här på något sätt. Långt bort från mina älskade vänner, min familj. Mamma fyller år nu nästa vecka och jag är inte hemma och kan fira henne. Älskade fina mamma... 

 

Dagarna blir lite märkliga med mat också, jag har nog gått upp en del. Något par byxor som stramar lite och lite mjukare mage...hurm...det är okey har jag bestämt mig för! Sambo bara skrattade när jag frågade om han tyckte att jag var lika fin i alla fall, och för första gången kände jag att det inte spelade så stor roll vad han tyckte om min kropp. Jag gillar den, i alla fall. Utan den hade jag aldrig åkt iväg på den här äventyrssommaren! Aldrig! Jag hade varit fast i mitt fängelse på en "trygg" plats med "trygga" vanor och mönster som sakta kvävde mig. Fast. I mig själv. Och det är okey att äta lite skräpigt ibland, just nu blir det en hel del fiskpinnar och nybakad focaccia på jobbet, korv, pannkakor etc. Lite kladdkakor och rätt mycket glass med V. En hel del godis också från fina sambo. Äh, jag njuter. Det enda jag saknar är ett bättre immunförsvar, det verkar ha säckat ihop. Jag har haft ögoninflammation, feber, diarréer, fan och hans moster ärligt talat. Jag, som aldrig brukar vara sjuk! Vad är det med mig egentligen??? Lite orolig, faktiskt.