ungefär sådär

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Bara mig! Efter ett år i terapi, många tårar, jäklar-anamma, skratt och insikter har jag äntligen nått mitt mål: friskhet! Pepp, hopp, framsteg, bakslag och idéer!

Så mycket känslor

Publicerad 2013-04-10 20:31:14 i Allmänt,

...på så kort tid!

Som ni kanske har förstått händer det mycket i mitt känsloliv just nu. Sambo och jag försöker reda ut saker och mönster, praktiken har sugit mycket energi och plötsligt är det onsdag. 
 
Tentaresultet: BA. Fan. Civilprocessen som jag ändå tyckte gick bra. Just nu är jag bara så jävla trött på betyg. Betyg, betyg, betyg. Medelmåtta, i bästa fall. Fan. Det är så urbotat dumt att ha betyg på en universitetsutbildning. För ärligt talat: vem är alltid på topp? 
Är jag dum i huvudet som har hankat mig fram och fått hyfsade betyg
trots att jag har haft ett helvete med ätstörningen? 
Gått i behandling, samtidigt som jag har pluggat heltid och nästan alltid haft ett extrajobb?
 
För det kommer inte stå det bland mina betyg: en överlevare.
Det kommer inte stå att jag har blivit frisk från ätstörningar under tiden. Att jag klarade tentor efter tre timmars sömn under en hetsätarnatt. Det finns inte plats för det i de där betygen. Det är orättvist. Det är orättvist att människor där ute klarar av tre liv samtidigt men bara får söka jobb på ett av dem. 
 
Sådär. Färdiggnällt. Annars har dagen varit bra, efter tre rätt sorgliga så kallade "småmål" på Malmö Tingsrätt. Socialt missanpassade människor som begår småbrott, gång på gång. Salen andades fler domar än de dagsböter de flesta fick. 
 
Men jag såg Silbersky live, sambo fick högsta betyg på tentan (så jäkla stolt!!!), och jag köpte en stor sammetsröd ros till honom. Det finns alltid något att vara glad och stolt för i alla fall ;)
 
Nu ligger ett berg med makaroner med köttfärssås och permesan i magen, jag har storstädat hela lägenheten (dammsugit, moppat, städat badrum) och börjar känna mig lika trött i kroppen som i huvudet. Snart kommer väl sambo tillbaka från sin kompis, så att vi kan bädda ner oss framför Twin Peaks och sedan lägga oss hyfsat tidigt: imorgon börjar praktiken på Ekobrottsmyndigheten! Spännande värre! 
 
Blablabla. Jag mår bra. Det är bara mycket som surrar i huvudet. Dessutom saknar jag att umgås med mina fina älskade vänner och så mamma (som vanligt). Jag önskar att det fanns mer tid till allt!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela