ungefär sådär

Tråkiga skolböcker att läsa, Valborg imorgon (jag gillar inte den högtiden längre), ont i magen. 

Istället kan jag njuta av att jag är mätt och belåten, jag vet att magont går över, jag har världens mysigaste sambo i rummet intill och många fina vänner jag gärna umgås med. Som ringer och bjuder in en till firanden imorgon, som visar hur mycket de älskar mig. Som får vara mig nära igen! Och jag vet att det inte är hela världen om jag inte pluggar undan mycket idag. För jag kommer antagligen ha ett skolryck någon annan dag. Det spelar inte så stor roll i slutändan. 

 

Jag har fått lära mig att jag mår bra av att ta hand om mig själv. Så istället ligger jag i soffan, kollar lite på nyheterna, suger på lite hallonkarameller och klappar lite på min stackars mage. Antagligen är det något helt naturligt, typ ägglossning eller någon av hennes kompisar som busar. Eller så har det blivit lite mycket laktos idag. Oavsett så går det över, säkerligen redan om någon timme. 

 

Om jag inte hade haft en ätstörning hade jag inte varit nöjd nu. Jag pressade mig själv till max och flackade runt. Allt kunde ju alltid bli bätte, speciellt jag. Och visst, jag vill fortsätta att utvecklas, jag vill lära mig saker och göra mycket. Men jag duger som den jag är precis just nu också. Det handlar inte om mitt värde, det ökar inte mitt värde att göra de där sakerna. Påverkar inte alls. 

 

Dagar som den här är jag faktiskt glad över att jag har gått igenom allt jag har gjort, för nu kan jag få smaka på hur mycket det har gett mig. Att det faktiskt har varit värt det på något märkligt sätt. Jag önskar ingen annan den smärta och sorg jag har gått igenom, det där helvetet, men jag skulle inte vilja ändra på något. Jag är ju nöjd med hur mitt liv är att leva så som det är nu, jag trivs med mig själv så som jag är nu. Och att tänka tillbaka på hur missnöjd jag var med allt men mest mig själv...jag ryser när jag tänker på att om sjukdomen inte hade hittat mig (eller jag den?) så hade jag kanske levt mitt liv sådär missnöjd. Jojo-bantat lite då och då. Sprungit efter mitt eget värde. 

 

Imorgon: Valborg. Jag är inte helt säker på vad vi ska hitta på, jag och sambo. Jag vägrar Stadsparken. Jag vet, jag är en tråkig kärring, men jag orkar inte med allt svineri där. På festivaler var det lite mer blandat folk, lite lugnare och jävligt grym musik. Men i Lund? Någon sunkig DJ och stupfulla människor redan vid tio på morgonen? Njae.. 

 

Antagligen blir det en lunch i Botaniska (om det inte regnar???) med sambo, falafel är underskattat... Vi är bjudna på två fester här i Lund, som dock är utomhus... MFMB spelar på Babel imorgonkväll, så om vädret suger kanske jag möter upp E och K i Malmö och drar dit. Om jag orkar. Och känner för det. Lyxiga valmöjligheter ;)