UNDERBARA Humlebäck!
Igår sjöng jag med kören på en fest och vet ni vad? Allt gick bra! Jag återkommer till det och lite annat senare!
Men idag.
Idag tog sambo och jag ledigt från studentlivet och begav oss över till den dajlige sidan; Danmark! Mot Lousiana och vidare! Eller, ja. Inte vidare. Men vi traskade runt i fina Humlebäck, njöt av hav och fina hus, strosade ner i hamnen och letade en restaurang. Vi hittade:
På baksidan stack det ut en stor glasverande och det var tur att vi inte var studenter idag! Dyrt, pytteportioner men ÅH vad gott! Vi satt där och njöt, log mot varandra. VARFÖR skulle inte jag mumsa på både ett och två helt nybakade smörrebröd med just smör på? Alldeles krispiga utanpå och fluffliga inuti. När man försiktigt bände upp dom pös ångan ut. SÅ gott!
Sedan åt vi varsin miniportion monk fish (vad heter det på svenska?) med karl johansvamp och majs i någon gräddig sås:
Som en liten avrundnung delade vi på en norsk kammussla, dekorerad med äpple och hackade hasselnötter. Jag glömde fotografera mitt i matglädjen..
Sedan: Lousiana! Fantastiskt, som alltid. Självporträttsutställningen var riktigt bra och ja. Lokalerna. Trädgården. Älska!
Efter att ha vandrat runt och varit djupt kulturella letade vi oss ut till kafét och tankade med varsin kaka och kaffe (med mjölk!):
På väg hem trugade sambo i mig lite av sin kexchoklad. Jag kände mig inte alls sugen på något sött efter fikan men ibland får man bara ta det som finns. Och ja. Kexchoklad är väl inte det äckligaste man får tvinga i sig? Det var tur, för det tog nästan två timmar till efter det tills vi var hemma och kunde börja på kvällsmaten. Kycklingbiffar med couscous och grönsaker!
Och vet ni vad?
Jag, som så sent som för ett halvår sedan tvingade mig att jogga en timme för att äta ute en kväll på en utpekad restaurang med uppkollad meny. Just jag satte mig på ett tåg i morse mot okänd mat-destination. Jag hade inte en aning om vad som skulle finnas. Men det gjorde inte så mycket. Det finns ju alltid mat någonstans.
Sedan, det kanske inte var världens största utmaning på det sättet, eftersom vi gick runt hela dagen (=minikompoenserande). Men jag kommer ihåg en lång dag i malmö med lunch och fika för bara några veckor sedan då ångesten totalt slet sönder mig på kvällen. Det jag lärde mig av den dagen var att äta ÄNNU mer när man är iväg. Ångesten kommer alltid och slår som hårdast när jag är trött och hungrig.
Det bästa skyddet mot ångesten är tillräckligt med mat!
Tack vare all denna gudomliga mat sitter jag nu mätt och nöjd hemma i soffan med en härlig känsla i hela mig.
En dag med oplanerat ätande?
CHECK!