ungefär sådär

Idag fyller älskade sambo år!

 

Så idag väntar utmaningar i form av fika med mycket människor, lite svävande tider och vin till kvällsmaten. Jag har verkligen svårt för att dricka kalorier fortfarande, det är fånigt egentligen. Jag kan äta en stor bit kladdkaka när lusten faller på, men jag tycker fortfarande det känns rätt omöjligt att hälla upp ett glas juice bara sådär till mellanmål eller så. 

 

Dock har jag infört, sedan några veckor tillbaka, ett litet glas proviva till frukost! Och som med det mesta andra är det en vana nu, jag skulle snarare bli irriterad om min proviva jordgubb var SLUT en morgon! 

 

Kom ihåg det, alla ni, det är VANOR och OVANOR som vi låter styra alldeles för mycket. 

När man svälter låser man sig väldigt mycket, jag vet inte hur mycket tvångstankar och tvångshandlingar har har kastat av mig nu när jag är piggare i huvudet. 

 

Det jobbigaste för mig var nog att inse att det var mycket på grund av min fettbrist som hjärnan segade ihop. Jag trodde jag hade svält bort den där smartheten jag hade i grundskola och gymnasiet. Men ICKE! Så, ni kanske förstår min lilla hyllning till smöret i tidigare inlägg? Det har verkligen förändrat mitt liv till det bättre! Tänk att kunna hänga med i samtal igen, tänka på konsekvenser, dra snabba skämt och inte bli HELT koma-trött av några timmar tillsammans med mycket människor. 

 

Men att äta tillsammans med sambos familj känns lite laddat. De vet om mina problem och ja, det känns jobbigast att äta, speciellt något..hurm.. "onyttigt", tillsammans med människor som... lägger märke till vad man äter. Håller ni med? Nästan lite prestationsångest och jag blir rädd för att jag inte ska vara sugen och äta i alla fall, bara för att bevisa.

 

Och att bevisa friskhet är inte samma sak som att bli frisk, kom ihåg det! DU ska bli frisk, du ska inte bevisa inför andra att du har blivit bättre. Jag har själv lätt för att glömma det och vill så gärna äta pasta med mamma, fika med kompisar jag försummat etc. Och ja, det är fantastiskt trevligt NÄR JAG KÄNNER FÖR DET. Och så är det nog för normala, friska människor. När man känner för det. Det är DET jag måste hitta först, den där magkänslan. Tänka mer med magen och mindre med huvudet (:läs skuldkänslor). 

 

Jag kommer nog inte hinna skriva så mycket under dagen, som ni kanske förstår. Men en snabb utvärdering ikväll, såklart! 

 

Vad har ni för utmaningar idag?

 

Oavsett, lycka till!