Statusuppdatering
Okey.
Jag inser att jag låter väldigt... öh.. Säker.
Säker, som i att allt är lätt, det går bra, jag klarar allt på löpande band.
Givetvis är det inte så. Jag är bara människa (tyvärr), dessutom har jag varit sjuk lääänge (enligt mig, 4 år i träsket känns som en evighet). Under denna tid har jag haft väldigt många olika perioder, träningsbesatthet, svält, hetsätningar, you name it. De har liksom kommit och gått. En gång tidigare försökte jag verkligen bli helt frisk, men det gick nog alldeles för snabbt och blandat med min egen ambivalens blev det inget bra resultat alls.
Ni får GÄRNA skriva frågor, jag ska verkligen försöka svara så gott jag kan.
Igår var en jobbig dag, som ni kanske förstod. Stämningen här hemma var lite tryckt. Det är då det slår till igen, de där tankarna jag ofta kan sortera bort. Då inser jag att det faktiskt ligger rätt nära att backa några steg.
Samtidigt. När/Om ni har lyckats ta er några steg framåt, mot friskheten, har ni kanske upplevt skillnaden? Hur huvudet plötsligt klarnar lite, hur kroppen orkar så mycket mer. Din personlighet som bubblar fram mer och mer. Den känslan försöker jag alltid fokusera på, den frihet och lycka den efterlämnar i mig. På så sätt väver jag ett eget litet skyddsnät.
Igår lyckades jag SITTA NER heeeela måltiderna.
Det vill säga, inte springa ut och röka mitt i. Ett av mina mest hatade ticks.
Idag lyckades jag spontanäta två godisbitar (jag äter choklad varje dag, men något mer planerat).
(OBS! Utan att skära ner på något annat!)
Jag lever fortfarande väldigt schemamässigt men har lyckats komma till nästa stadium, där jag kan variera mer med tider/maträtter/platser. Jag tror att det har mycket med viktuppgången att göra, tack vare den skriker inte min kropp efter mat på samma sätt, den där extrema hungern man snabbt vänjer sig av och chockas av ebbar ut. Jag lovar er det!
Jag, som periodvis spydde flera gånger varje dag, har inte gjort det en enda gång sedan i somras.
DET GÅR INTE ATT BLI FRISK om man inte skär av sina "utvägar". Ingen jävla träning. Inga jävlar spyor.
Dock har jag en hel lista med "läskiga saker/situationer". Om ni vill kan jag skriva bitar ur den senare.
Det jag egentligen vil ha sagt med detta inlägget är att; JAG ÄR EN AV ER. Jag är ingen supermänniska som fick en uppenbarelse och sedan travade fram till friskhet och lycka.
Jag var riktigt djupt nere i skiten. Under en lång tid ville jag bara dö, dagligen. Jag hade bara inte samvete nog att ta livet av mig. Det känns så avlägset nu bara.
SÅ, kom ihåg!
KUNDE JAG ta de här första stegen och sedan, ibland tveksamt, fortsätta, så kan du det med!
Jag lovar.
Om du har den enorma "styrkan" att kunna svälta dig själv så KAN du använda den till motsatsen= att ta hand om dig själv.
Åter igen: jag lovar!