ungefär sådär

JAG har haft en underbart härlig vardaglig dag!

 

Och vet ni vad?

 

Jag klarade av att sitta (!) inomhus (!) en hel dag. I stort sett. Mumsa choklad, plugga. Laga god lunch. Laga god kvällsmat. Baka nytt bröd och avnjuta det med extra mycket Bregott extrasaltat (det enda riktiga smöret enligt mig). 

 

Det kändes...konstigt. På ett nytt sätt. Efter träningsinlägget tidigare idag blev jag såklart ännu mer sporrad, tänk vilken skillnad det kan göra att faktiskt sätta ord på de där (få?) bra tankarna man faktiskt har ibland. 

 

Även om min KROPP snart är "frisk" är mitt HUVUD inte det. Därför har huvudet träningsförbud. Tyvärr gäller det även kroppen. Inte förrän jag känner att jag utan att tänka två gånger kan sitta inomhus och rugga en hel dag så som idag, utan att få upp någon dum kompensationstanke. Inte förrän då kommer jag våga mig på någon mer fysiskt krävande aktivitet. Jag tror ändå inte att det kommer kännas roligt förrän precis just då. Så det blir bara till att vänta ett tag till. Tur att vi har gått om tid, Sveriges medellivslängd har ju dessutom stigit. Vi och japanerna verkar verkligen ha gått om just tid. 

 

Dock blev jag ledsen när jag läste dagens Metro och förstasidan skriker ut att 4 av 10 normalviktiga tjejer i nionde klass vill banta. BANTA??? NIONDE KLASS???

 

Detta, kombinerat med att höra VUXNA MÄNNISKOR diskuterar detoxkurer (nej, jag köper inte att man skulle må SÅ HIMLA BRA av att leva på cayennepepparvatten i tre veckor om man inte är en växt). Det gör mig ledsen. Med risk för att låta som en pensionär: vad fan lever vi i för samhälle egentligen?

 

Vet alla vi kvinnor (givetvis även män, men idag är det fokus kvinnor) att bantningstrender poppat upp strax efter varje steg mot ett mer jämställt samhälle? Det finns forskning som stödjer detta. Sammantaget: det är lättare att styra ett hungrigt folk, som istället för att kämpa FÖR ett bättre samhälle funderar på bantningskurer och mat.

 

Mat mat mat. Känner ni igen det där, ni som har provat att banta/skära ner på maten? Man blir besatt. Och tro ig, det blir bara värre och värre. Ibland drömde jag att jag åt, så pass intensiva drömmar att jag kände mig mätt när jag vaknade på morgonen. Besatt. Tankarna glider iväg mot bakelser/godis/glass/pizza/krämiga pastasåser... Allt det där du inte FÅR äta. 

 

Vet ni hur man botar det?

 

Ät det. 

 

Två ord, som kommer rädda dig från den där tråkiga, kvävande besattheten. 

 

Jag har aldrig varit en tråkigare människa än när jag bantade. 

Associal, oengagerad, trött (!!!), apatisk, you name it. 

 

Det är INTE okey att vi kvinnor sprider sådant här skit mellan varandra. Vi måste ta ansvar för vad vi pratar om och hur vi pratar om det. Och väljer du att mixtra med maten, uppmana för guds skull inte andra till det! Hade de där damerna tänkt leva på svindyr äcklig pulversoppa resten av livet?

 

Ska de stackars tjejerna i nian leva på det?

 

Jag vill INTE medverka till ett sådant samhälle. 

Jag vill INTE uppmana NÅGON, vän som ovän, till att späka sig själv och stympa sin personlighet på det sättet svält innebär. 

 

Det finns ett bra ordspråk jag har hört många gånger och jag lovar att ni säkert känner igen det:

"Tro inte allt du hör".

Skit i de där löpsedlarna som skriker om Beach år blablabla, droppa 7 kilo på 1 vecka etc. 

 

Du vet ju egentligen bättre. 

Du vet att den frustration eller ångest du bär på inte sitter fysiskt i din kropp.

 

Koncentrera dig på huvudet istället, det är där du kommer hitta dina problem.

Och för att koncentrera sig krävs ENERGI.

 

Mat= energi

 

Kom igen!