Det här med att vara bäst
Ja, precis hemkommen från dagens seminarium.
Och egentligen borde jag ha koncentrerat mig bättre, vilket jag till mitt försvar delvis gjorde, men jag tänkte också på just den elitistiska stämningen det finns lite outtalat i klassen. Alla vill ha AB. En del inser att de kanske inte kan eller kommer få det, en del orkar nog inte plugga tillräckligt mycket av olika anledningar.
Jag ville vara bäst. Jag har alltid velat vara bäst, satsat och tränat som bara den vad jag än har gett mig in på. Vinnarskalle? Hell yeah.
Naturligtvis blev det även så med banting. Och kanske ännu mer på grund av den utbredda synen att bantning och viktnedgång= självdiciplin. Något som många saknar. Eller, i alla fall, gnäller om att de saknar. För mig blev det ett högt betyg att klara något som många andra inte klarade.
Nu i efterhand vill jag bara ge mig själv (förutom en stor fet kram) en käftsmäll! Vaddå klara? Vem fan vill vara bäst i världen på att vara smal? Är det en bragd att svälta ihjäl sig? Det är en sak om man fick nobelpriset, mådde toppen och ja. Uppnådde något. Jag nernådde (påhittat ord) bara något, jag mådde skit och alla andra runt omkring mig mådde skit. Summan av kardemumman= SKIT!
Jag tycker att det är att spotta på sig själv och sin personlighet att ha sådana mål. Kom igen, INGEN människa kan ENDAST vara bra på något så destruktivt som att svälta sig? Dessutom säger mig min erfarenhet av andra sjuka att vi alla är rätt jävla trevliga, omtänksamma, smarta och snygga tjejer som bara... har tänkt och hamnat i fel mönster.
Bli bra på att ta hand om dig själv, helst bäst. Det är bara du som kan göra det på bästa sätt, eftersom du kan känna vad som krävs.
Och fram tills dess; vad vill du vara bra på?
Vad ville du vara bra på innan du blev sjuk?
Hur ville du vara som människa?
Jag ville få höga betyg och ett jobb jag verkligen trivs med. Jag ville gärna resa mycket, ha många vänner och ja, uppleva massor!
Vara en bra vän, omtänksam, stark, självständig. Rolig.
Det GÅR INTE med en ätstörning!
Det går halvdant, ibland.
Men när du äter bättre och mår allmänt bättre kommer så mycket och så många av de där frampressade leendena av sig själva. Jag lovar!
Vad vill du vara bäst på?
Och egentligen borde jag ha koncentrerat mig bättre, vilket jag till mitt försvar delvis gjorde, men jag tänkte också på just den elitistiska stämningen det finns lite outtalat i klassen. Alla vill ha AB. En del inser att de kanske inte kan eller kommer få det, en del orkar nog inte plugga tillräckligt mycket av olika anledningar.
Jag ville vara bäst. Jag har alltid velat vara bäst, satsat och tränat som bara den vad jag än har gett mig in på. Vinnarskalle? Hell yeah.
Naturligtvis blev det även så med banting. Och kanske ännu mer på grund av den utbredda synen att bantning och viktnedgång= självdiciplin. Något som många saknar. Eller, i alla fall, gnäller om att de saknar. För mig blev det ett högt betyg att klara något som många andra inte klarade.
Nu i efterhand vill jag bara ge mig själv (förutom en stor fet kram) en käftsmäll! Vaddå klara? Vem fan vill vara bäst i världen på att vara smal? Är det en bragd att svälta ihjäl sig? Det är en sak om man fick nobelpriset, mådde toppen och ja. Uppnådde något. Jag nernådde (påhittat ord) bara något, jag mådde skit och alla andra runt omkring mig mådde skit. Summan av kardemumman= SKIT!
Jag tycker att det är att spotta på sig själv och sin personlighet att ha sådana mål. Kom igen, INGEN människa kan ENDAST vara bra på något så destruktivt som att svälta sig? Dessutom säger mig min erfarenhet av andra sjuka att vi alla är rätt jävla trevliga, omtänksamma, smarta och snygga tjejer som bara... har tänkt och hamnat i fel mönster.
Bli bra på att ta hand om dig själv, helst bäst. Det är bara du som kan göra det på bästa sätt, eftersom du kan känna vad som krävs.
Och fram tills dess; vad vill du vara bra på?
Vad ville du vara bra på innan du blev sjuk?
Hur ville du vara som människa?
Jag ville få höga betyg och ett jobb jag verkligen trivs med. Jag ville gärna resa mycket, ha många vänner och ja, uppleva massor!
Vara en bra vän, omtänksam, stark, självständig. Rolig.
Det GÅR INTE med en ätstörning!
Det går halvdant, ibland.
Men när du äter bättre och mår allmänt bättre kommer så mycket och så många av de där frampressade leendena av sig själva. Jag lovar!
Vad vill du vara bäst på?