ungefär sådär

Veckans utmaning var inte bara vägning. 

Det var även de där konstiga, läskiga livsmedlen.

De stavas: lax, olivolja, nötter och avokado. 

Fett, fett, fett!!!!! skriker hjärnan.

 

Tydligen är jag inte en "normal" anorektiker (kan man ens säga så?) då jag är totalt livrädd för dem. Och har varit i flera år. Kul att höra att man antagligen har brist på alla de viktiga sorters fetterna de innehåller. När man bara har känt sig korkad och trott att halva hjärnan var permanent bortsvält. 

 

I mitt egna bröd jag bakar ingår valnötter (jag fick blunda när jag smulade ner dem första gången) och det plus nötchoklad har varit ett stort sug för mig just nu. Gemensamma nämnaren? Nötterna!

 

Lax då? Ja, jag är uppriktigt talat SÅ trött på torra vita fiskar. Torsk "stekt" i vatten... Jaha? Ett tag inbillade jag mig att jag inte ens tycker om lax (vilket jag alltid gjorde som frisk). 

 

Nyttiga fetter, nyttiga fetter satte jag på som mantra i huvudet sedan i torsdags, då jag hade mitt senaste behandlingssamtal. Igår blev det pistagenötter (PLUS lika mycket valnötter som vanligt) i brödet. Idag blev det *trumvirvel* LAX! Underbar, fantastisk varmrökt chilimarinerad lax. Ner i stekpannan med smörstekt lök, zuccini, svamp och creme fraise (OBS! 15%, våga vägra mini-produkter!). Till det? Favoritpasta, no1 Barilla (den tunnaste spagettin).

 

Okey. Det luktade ljuvligt. 

Okey, laxen bara smulades i händerna, och en himmelsk doft fyllde köket när jag klippte upp förpackningen. 

Okey. Vänta nu. Ångest? Nej. 

Inte än i alla fall. Lite stissighet, som vanligt när jag utmanar mig själv. Men nej, jag stod stadigt vid spisen (sambo kommer skratta om han hör mig använda det uttrycket). 

 

Och oj. Oj oj oj vad gott! Oj oj oj vad fint det lade sig i en glad mage. 

Ljuvligt behagfullt mätt!

 

Ångest?

 

Nej. 

 

Aldrig i livet att jag tänker ha ångest över denna underbart fantastiskt goda lunch!

Jag vägrar. 

 

Istället känner jag hur laxens nyttiga fetter smyger upp i huvudet (läs: ej ner och sätter sig som fett på låren!) och smörjer in min torkade hjärna i ett sunt lager. Ah! Ännu ett steg emot klarare tankar, rena tankar som JAG kan påverka. Inte mat, inte kalorier, inte räknemaskiner, inte något sjukt och onödigt och sorgligt. Inte elakheter.

 

Tjejen jag ser i spegeln idag väger 7 kg mer än i början av sommaren. 

Och vet ni vad? 

Jag börjar känna igen henne.

Vackra, glada mig.