Att välja rätt
Hej alla fina!
ÄNTLIGEN inget mer tenta-pluggande, imorgon gäller det. Men dagen innan är rätt skönt att bara ta det lugnt och låta all information ligga och gro lite.
Men idag hade jag tänkt skriva om val.
Det är ett jäkla tjatande om att välja RÄTT.
Rätt?!
Rätt utbildning. Rätt resa. Rätt kläder. Rätt mat.
När man har en ätstörning anses rätt val vara att välja friskhet.
Man pratar ofta om att personer som har en ätstörning också ofta förändras som person.
Jag tycker själv inte att "förändras" är rätt ord. Snarare "somnar" eller "vilar". Din personlighet FÖRSVINNER INTE, den får bara hamna bakom alla de där andra tankarna en ätstörning innebär.
Det är inte konstigt att man blir, stundtals, en egoistisk skit som ätstörd. Ni måste verkligen förstå att det är naturligt att vara egoistisk; kroppen svälter ju! Din kropp kämpar för att överleva! Klart man bli introvert och lägger allt fokus på sig själv; det är en överlevnadsinstinkt. Och raseriutbrott, känslostormar, gråtanfall... Ja, jag märker själv hur gnällig jag blir efter några timmar utan mat nu. Jag förstår inte hur jag kunde leva konstant i den där allt-eller-inget:världen. Till sist stängde jag bara av alla känslor och levde som en zombie.
Om du inte har någon enegi orkar du inte vara en social människa.
Om du inte har någon energi orkar du inte vara dig själv fullt ut.
Du orkar inte skratta.
Du orkar ofta inte säga det du tänkte säga.
Du orkar inte intressera dig för omvärlden.
Och du har det väldigt kämpigt med att orka leva ett normalt liv i övrigt!
Jag minns morgnar när jag grät för att jag inte orkade komma upp ur sängen. Jag minns morgnar när jag bara grät inombords, för jag orkade inte gråta mer. Jag levde med alla min tvångstankar i huvudet och vandrade runt lite.
Ja, jag var mager. Men ingenting mer.
Med detta sagt, så är det inget svårt val, det där "rätta" valet. Frisk.
När du sitter där och ätstörningen viskar i örat om er trygga bubbla...Det är svårt!
Du vet vad du har.
Men är du verkligen lycklig med det?
Är det en hållbar framtid ni har tillsammans, du och din ätstörning?
Vill du älska din ätstörning i nöd och lust, åka på resor tilsammans och bli (inte så) gamla tillsammans?
Aldrig i livet. Erkänn. Okey, smal. Men inte olycklig hela livet!
Om jag säger att du kan vara smal OCH lycklig?
Men inte anorektiskt sjukligt utmärglad/mager (och nej, det ÄR inte positiva ord).
Snyggt smal.
Ni vet det där fina ordet "slank"? Välformad, elegant. Kvinnlig.
Känn efter en stund. Se ditt liv framför dig så som du lever det nu, hur det kan komma att fortsätta framåt.
Känns det bra? Ser du vänner, partners, familj, skratt, god mat, resor och allt annat fint vi drömmer om?
Eller ser du lögner, ensamhet, äggvitor och sallad, sjukskrivningar och allt fler kroppsliga krämpor?
JA, du kan fortsätta med din ätstörning. Alltid.
Men du kan välja att försöka något annat.
Eller bara testa ett tag.
Min stora livboj är vetskapen om att jag alltid kan svälta mig igen. Jag är faktiskt riktigt bra på det. Men för var dag jag lever nu lägger jag en sten till på muren mellan mig och ätstörningen.
Våga känna efter.
Våga längta.
Och våga sträva efter hur du vill leva ditt liv.
VÅGA välja friheten framför kontrollen.
Fri som en fågel, som Rasmus på luffen hade sagt!