Att våga inte väga
Hej!
Möte med behandlare idag, insåg till min egen förvåning att jag längtade lite tills dess. Det är tredje gången vi ses och ja, det är fantastiskt.
Tidigare har jag varit väldigt kritisk till vården, jag har träffat så många "förstå-sig-påare", stela humm-skriva-på-block, en och annan gråt-ut:are. När jag var inlagd på allmänpsyk i malmö var det nog enbart idioter (enligt min egen åsikt) á la Freud.
Men inte nu. Inte här. Och ja, det är säkert också min egen inställning som är en stor skillnad, men oavsett; det är underbart. Jobbigt, såklart, men det är SÅ skönt att inte behöva FÖRKLARA! Inte förklara inför allt oförstånd. Inte rätta ut alla "normala" människors frågetecken. Inte prata en massa dåtid, utan fokusera på problem här och nu, konkreta utmaningar och diskutera eventuella (hehe, lite kaninöron på det) problem under veckorna.
Min utmaning tills nästa veckas möte?
Inte väga mig.
Suck... Det är lätt att sitta där och höra anledningar till varför. Nicka och humma, jo det låter ju bra och rätt det där, vätskebalans som hoppar, onödig ångest. Jag ska ju trots allt gå upp i vikt. Jag vill inte riskera att skära ner på min regelbundenhet eller mängd mat för att vågens siffror ändras. DE SKA ÄNDRAS!
Så, vad gjorde jag?
Jag cyklade hem. Pussade hej på min fina sambo. Smög in i badrummet, öppnade skåpet och tog ut den. Vågen. Höll den lite i händerna. Många år tillsammans. Vågen och jag. Ensamma i vår ätstörda bubbla.
Ritch. Batteriluckan upp. Pang, slet ut det. Duns, duns, in i sovrummet. Hittade en liten kärlekslapp av sambo jag fått för några veckor sedan, vek den omsorgsfullt kring det där lilla runda batteriet och la det i mitt smyckesskrin.
Det kanske inte går.
Imorgon bitti kommer jag tycka att det här är världens dummaste idé.
Kanske går jag dit och hämtar det, sätter in det och väger mig.
Men jag hoppas verkligen inte det.
EN vecka ska jag väl för fan klara?
EN futtig vecka utan det där.
För vet ni vad jag har tänkt på?
Vi ätstörda väger inte vår kropp.
Nej, bara utåt sett.
Vi väger hela vårt värde som människor.
Och det finns inga digitala siffror i världen som kan tala om det för mig.