ungefär sådär

 

Ni vet sådana där morgnar när klockan sätter igång och skräller, man försöker bända upp ett öga och befalla benen att svinga en ur sängen? 

 

Hur man går in i dörrkarmen med höftbenet, ut i köket och sätter på kaffekokaren. Allt det där går lite på rutin, där i morgondimman. 

 

I mitt all har det i flera år involverat att kissa, ta fram vågen, ta av mig sovkläder och...ja. Se om det skulle bli en bra eller dålig dag. Givetvis var jag tvungen att väga mig flera gånger till samma dag men de viktigaste siffrorna var alltid kväll vs morgon. Jag minns kickarna där i början, när man såg hekton trollas bort och flög genom dagarna. Vet ni varför man känner så? För att kroppen skickar ut sina "besparingar" och får panik, sedan börjar den bryta ner sig själv. Dina muskler. Det var alltså en dyr flygtur. 

 

I alla fall: idag vägde jag mig.

AJA BAJA! 

 

Jag VET att jag inte borde, jag VET att jag inte mår bra av det, jag VET att det är fel fel fel, att det är att ge efter för den där jävla kontrollen. Men ja. Jag gjorde det i alla fall.

 

Men vet ni vad? 

 

Det är inte samma sak längre. Inte samma tankar som snurrar innan och efteråt. 

53,7. 

 

Ett lugn spred sig genom kroppen. 

Jag vet att det där lugnet antagligen är lite farligt, eftersom det kan leda mig till att dra ut på viktuppgången. Men samtidigt är det rätt skönt att ha bra, sunda vanor och äta normala portioner. Det är SÅ skönt att veta att jag aldrig mer behöver vara hungrig utan att för den sakens skull rusa upp i vikt. Eller. Jag VET det. Men det är en annan sak att KÄNNA det. 

 

Jag VET att sambo älskar mig

men jag älskar de stunderna när jag verkligen känner det i hela kroppen.

 

Jag VET att jag är en bra människa

men jag älskar när jag känner det i varenda tanke om mig själv. 

 

Så. Lugn. Jag behöver nog inte ens göra om det här. Det händer inte så mycket liksom. Inget avgörande. Snarare borde jag öka på något litet varje dag så att jag kan komma upp till utsatta 56 kg innan jul!

 

Det här är ingen (o)vana jag behöver längre. 

 

Som min behandlare sa, när jag visade mina vikt- och kalorilistor:

"Det där hade jag verkligen tyckt var bra att ha koll på...om du var ett sjukt spädbarn!"

 

Det är dags att parkera vågen och lita på känsla.