ungefär sådär

 

Fram tills nyss har jag verkligen försökt plugga...

Men det går verkligen inte bra idag. Istället fixade jag lite extragott mellanmål och tankarna flyger hela tiden iväg till lunchen i malmö idag. Var kommer vi äta? Vad kommer vi äta? När kommer vi äta?

 

Det är SÅ frustrerande. Varför ska just lunchen vara så speciell???

 

Det finns ingen logisk förklaring, som så ofta gällande ätstörningar. 

 

Men det jag vet är att jag måste bege mig, väldigt snart, från de slokande skolböckerna (och ogjorda uppgifterna -.-) mot stationen. Och sedan får jag ta det som det kommer. Bara jag gör mitt bästa kommer jag vara stolt över mig själv, det sitter jag och intalar mig nu. Bara jag gör det så kommer rastlösheten inför liknande situation att avta för varje gång.