Vardagsfrihet
Ett nytt ord.
För jag vill ha ett ord som beskriver hur jag känner det idag. Vardagsfrihet. Inte frihet, som i hoppa på ett fly och åka till andra sidan jorden. Eller råna en bank och sticka med pengarna. Eller kunna flyga.
Nej. Friheten att våga föreslå och bjuda sambo på en fika. Friheten att ta en macka till när jag är hungrig. Göra en extra stor lunch bara för att det blev gott och jag var sugen.
Men också friheten att välja människor framför trygg ensamhet. Utan något "för att jag borde". Bara ett "för att jag vill".
När man hittar tillbaka till lusten och lär sig lita på att den leder en på rätt väg, ja, då mår jag helt enkelt toppen för det mesta! När alla måsten och borden reduceras en aning och jag faktiskt bara kan vara mig själv. Inte perfekt. Inte ens i närheten. Men mig själv.
Så länge försökte jag leva upp till ideal, ideal jag själv målat upp och plågade mig själv för att efterleva. Det var mycket om vikt och mat, men även annat. Pedantiskt rent. Alltid välklädd, även om jag bara skulle till mataffären (typ högklackat och tonad ögonskugga för att köpa kaffe). Alltid träning. Alltid alltid alltid.
Det kvävde mig!
Men sedan började jag andas igen. Nu, typ. Och för att fira det ville jag äta en vaniljsnäcka med finaste sambo som har lurat mig till att skratta hela dagen. Jag tror att alla skratt som inte existerade igår samlades i magen och bubblade ut nu under dagen istället. Sedan kan sambo alltid få mig att skratta, till och med gånger när tårarna nästan vällt fram från början. Ändå är det först nu jag verkligen kan njuta av vår kärlek. Ja, alls slags kärlek. Även till familj och vänner. Jag känner allt så mycket och tydligt nu. Och det är faktiskt för det mesta helt underbart!
Idag ska jag bara försöka njuta av att det är en fantastisk dag. Ikväll ska vi på jazzklubbens sista spelaning för detta året och möta upp fina vänner.
Det är dagar som denna jag känner vad jag verkligen kämpar för.
Vardagsfriheten!