Söndagsmorgon
Fast nu är klockan halv ett ;)
Och gissa vad jag har gjort?
Jag har varit på ett gympa medel:pass!
Kroppen är lite trött nu, men det är inte så att benen viker sig. Jag fick peppa mig själv mycket innan, "OM det känns jobbigt, så ta det lugnt". Det är det som är så bra med gympapass, man kan ta det lugnare om man känner för det. Alla är ändå för upptagna av koreografin för att märka vad andra sysslar/inte sysslar med.
Så hur känns det nu? Det känns bra. Riktigt bra. Men jag är glad över att jag har fått begränsningen till en gång i veckan max, det räcker gott och väl nu i början. All träning kommer jag vara totalt ärlig med inför min behandlare, jag har trots allt en bakgrund som träningsmissbrukare. Anledningen till att jag ens ger mig på träningen igen?
Jag älskar det. Jag gör verkligen det. Jag minns en tid när jag tränade mycket men åt ordentligt. Jag var stark i kroppen, jag älskade verkligen min kropp och allt vi orkade med tillsammans. Så hemma i min kropp som jag kände mig då, det har jag aldrig känt varken före eller efter. Men efter det pressade jag kroppen alldeles för hårt och var dum nog att inte tanka den ordentligt, varken före eller efter träningen. Jag tror och hoppas att jag ska klara av det denna gången, för jag vill verkligen ha träningen som en del i mitt liv! Men aldrig som ett tvång.
Så nu sitter jag och käkar *trumvirvel* varm macka, med ost och skinka!
Jag vet inte hur länge sedan jag åt det, men gud vad enkelt och gott! Bra med ost efter träning också, protein och grejer ;) Snart lunch ändå, ska försöka äta lite mer än vanligt.
För det är det som krävs om jag ska kunna träna. Att jag anpassar min kost efter det, att jag klarar av att äta mer och ibland oftare än jag redan gör. Det är nog det som fick det att gå en hel vecka innan jag gav mig iväg på ett pass, trots all längtan. Rädslan för att ångesten skulle få mig att inte äta just mer än jag gör nu. För som jag äter nu ingår inte träning. Visst, jag går upp i vikt långsamt, men som min behandlare sa "om du ens börjar ta bort smör på mackorna eller något sådant så kommer du gå ner i vikt igen". Det är de där små sakerna som gör att jag hankar mig fram och jag är så glad för att jag klarar av dem.
Nu sitter jag i alla fall här, endorfinhög och lagom mätt!
Resten av dagen kommer tyvärr att bestå av pluggande, även om det är med finaste sambo. Sedan kanske jag ska kvällsfika med en vän ikväll. Jag får se om jag orkar. Dock hade jag gärna smitit inom Ica igen för att se om det har hänt något på dadelhyllan...