Poängen
Poängen med det förra inlägget var att man ALLTID kommer att få kommentarer angående sitt utseende. Är det inte att man är för smal så är det för att man är otränad/tränad. Tjock. Mullig. Kurvig. Platt. What ever. Vissa människor verkar bara ha ett trängande behov av att omnämna ens utseende med sina egna ord.
Och det är det som är viktigt; det är bara DERAS ord!
Bara ord.
Och bakom ord kan ligga så mycket annat. Bakom en kommentar som man uppfattar som elak kan ligga omtänksamhet. Bakom ett ord man kanske inte ens reagerar så mycket på kan finnas elakhet. Hur man uppfattar just de där kommentarerna har självklart mycket med vilka ord som används. MEN även vad man själv är på för humör. Dagsform.
Känner jag mig pluffsig någon dag snappar jag åt mig alla ord som tänkas kan och vänder dem till just det; mig beskriven och sedd som pluffsig. Jag lovar att någon hade kunnat kalla mig slank och min ätstörning hade konverterat det till "men inte mager, banta!".
Nästa dag kanske jag oroar mig för de där blickarna som läser in sjukdom. Tro fan om jag inte ser dem överallt hela den dagen, läser in misstänksamhet och oro i allt alla säger. Fast det kanske till och med är samma människor som dagen innan, enligt ätstörningen, "kallade mig" pluffsig.
Ser ni också hur ologiskt detta är?
Som ätstörd måste jag, och alla andra som är drabbade av liknande sjukdomar, vara medvetna om just detta, hur ord förvandlas. Förvanskas. Efter vår dagsform. "Man hör det man vill höra" kan kännas orättvist och det är det till viss del för det vi hör är vad ätstörningen vill låta oss höra.
Är man medveten om denna svaghet tror jag att man har en större chans att i alla fall några lägen bena ut vad som faktiskt sades och vad som avsågs.
Och allra helst, om möjligt, bara låta det tolkas till något positivt! Oavsett intentionen hos den som säger det, brukar det vara svårt att bemöta en positiv reaktion från mig över en egentligen rätt smygelak kommentar.
Detta är en idé jag har haft länge och jobbar på att omsätta, så ofta jag bara kan och orkar. Givetvis är det inte varje dag, ibland blir jag verkligen ledsen av kommentarer. Men fler och fler gånger kan jag bara plocka ut det där positiva man hade kunnat tolka/misstolka det som.
Kanske borde jag skriva att DET är poängen!?
Ja det gör jag. Poängen blev från och med nu att du ska skita i att misstolka kommentarer till något negativt. Och om de är negativa, då kan du misstolka dem till något positivt istället.
Men, som jag tidigare skrivit angående kommentarer, om de verkligen sårar dig, sätt ner foten. Hårt! Ingen har rätt att vara elak mot dig. Det räcker med att vi ätstörda själva är det alldeles för ofta...