Grå dag
Ja, idag är det verkligen en sådan dag!
Frustrationen fick ge vika vid mellanmålet. Inget kompenserande inför fikan jag senare intog med en fin vän, alltså. Men såklart ska magen bråka. Inte är den stackaren helt van vid en halv cheesecake och en halv brownie... Vilket märktes genom uppsvälldhet. Finns det något mer psykande?
I alla fall.
Hemma vid 15. Sent att äta lunch. Sambo blockade köket lite, min mat blev klar 15:30. Lunch. Hurm. Visst, flytande tider. Men det är svårt när det är dels rätt mycket försenat plus en svullen magen som inte alls känns sugen på felr matutmaningar. Eller är det bara ätstörningen? Jag lagade i alla fall samma lunch som igår, ett bra knep när det blir jobbigt angående mat är att köra något säkert kort som man vet blir gott och lite lättare slinker ner.
Sedan kommer ångesten. Mätt, magen står åt alla håll. Fokuserar på fel saker, ser siffror istället för att känna efter. Tänka på hur mysigt det var att fika. Hur gott det var.
Och vafan. Jag behöver fortsätta upp lite till i vikt. Man kan fika. Jag har fikat. Många gånger. Jag springer inte upp i vikt längre. Jag har inte överätit. Bara levt som en normal människa. Som en normal Emma vill leva sitt liv. Det är lika bra att bara köra på och inte börja backa eller konstra. Det kommer bara bygga upp vallar till morgondagen då jag ska bryta dem.
En ovana blir så lätt en vana. Har ni tänkt på det? Om man skippar något en dag är det något svårare att äta det dagen efter. Eller, när jag är inne i lite jobbigare perioder känns det så. När jag har bra dagar kan ingening stoppa mig. Inte ens ett gammal ätstörningsspöke.
Men idag är jag trött och lite ledsen (av olika anledningar). Det är jobbigare då, det är jobbigare att vara stark och duktig när man känner sig liten och svag. Helst bara vill kura ihop sig under täcket och sova bort resten av dagen så att man kan vakna upp till något nytt.
Sådana här dagar är det viktigt att bara falla tillbaka till de där sunda rutinerna, att äta regelbundet och tillräckligt. Annars lovar jag att du vaknar upp på samma humör imorgon igen. Fast ännu tröttare.
Så, nu ska jag gräva ner mig i soffan med en bok, tända lite ljus. Dricka en kopp te, äta lite fikon och faktiskt bara vara.
Vara glad för att jag inte tvingade iväg mig till Friskis i regnet.
Vara glad för att jag trots en dålig dag känner mig någorlunda trygg med mina bra vanor.
Vara glad för att jag kom iväg på en fika en dag som denna.
Och faktiskt njöt av den, under tiden.
Det är okey att vara lite svag ibland.
Bara man håller sig flytande under tiden!